Guðni Elísson

Ljósgildran (”Ljusfällan”; inte utgiven på svenska) av Guðni Elísson är en mångtrådig och mångskiktad roman. Den är strukturerad som en noggrant uttänkt och mästerligt genomförd samhällsberättelse där temat är vår tids största politiska slagfält, bl.a. kampen för jämställdhet, ökat marknadstänkande i samhället och klimatfrågan. Boforken tänjer på romanformens gränser på ett skapande sätt genom att arbeta med flera olika typer av text, samtidigt som den leker med de många olika relationerna som kan finnas i en text. Den innehåller ett stort antal hänvisningar till världslitteraturen i form av både direkta citat och omnämnande av olika händelser, personer och situationer. Författaren ger inte bara nickar mot isländska sagor som Njáls eller Grettir Asmundssons saga, utan skriver målmedvetet in sig i den europeiska litteraturtraditionen genom allusioner till James Joyce, Tjernysjevskij, Tolstoj, Euripides, Dante, Shakespeare och Jane Austen, samt inte minst Ovidius eftersom myten om Orfeus och Eurydike är central i berättelsen. Men som Nobelpristagaren Louise Glück har påmint oss om, så vill alla vara Orfeus, ingen Eurydike.

En syftning till den episka formen ramar på ett visst sätt in romanen, medan procenttalen i sidfoten tjänar samma syfte som numrerade rader i epos med en stark och enad berättarstruktur. Samtidigt arbetar författaren med en rad andra genrer som skräck, fantasy och satir, vilket öppnar upp möjligheten för olika tolkningar. Det som ser ut som avvikelser i berättelsen är aldrig det, utan det rör sig om ett målriktat sätt att synliggöra vissa teman, trådar i ett finmaskigt nät av mening som väver ihop verket till en helhet. Författaren har liknat bildspråket i berättelsen vid en metastas, varmed han syftar på bokens huvudsakliga tema, d.v.s. hur metaforer driver livet till utmattning, från det allra personligaste till de stora narrativen som styr hela samhällen. Där förekommer skadliga arketyper som breder ut sig över hela berättelsekroppen och som alla, trots sin varierande inverkan, har rollen att aktivera ett påstridigt sätt att tänka som så småningom tar över och styr beslut som fattas av individer och hela samhällskroppen.

Detta mångstämmiga verk flätar ihop två världar. Dels skildras det tragiska kärleksförhållandet mellan det gifta paret Jakob och Lára, dels beskrivs på ett ironiskt och avslöjande sätt det isländska politiska och kulturella skeendet i virusets tid, när mystiska makter tar över i Reykjavik och skapar problem för bl.a. landets president och statsminister och samtidigt blottlägger samtidens maktstrukturer. Romanen är ett ambitiöst försök att fånga en tumultartad period i det isländska folkets historia där det förflutna snabbt är på väg att glömmas bort och framtiden är full av blinda förhoppningar. I sin skildring av ljuset och av hur det elektriska ljuset omskapade världen undersöker författaren människans tro på framsteg. Men det är också värt att uppmärksamma att de avsnitt i boken där ljuset är starkast alla handlar om vår längtan efter att hejda tidens förlopp och höja oss över det förgängliga. Romanen lyfter fram intressanta frågor om hur vi tar hand om kommande generationer, inte bara i vår närmaste familj utan också i ett samhälleligt och politiskt sammanhang, och inte minst i en period av katastrofal uppvärmning. Genuskriget som skildras i boken är också ett generationskrig, och det är särskilt intressant att studera hur språket ofta används som ett tystningsverktyg.

Frågan om sambandet mellan fiktion och verklighet är ett centralt tema i romanen. Ljósgildran handlar om hur berättelser är ett verktyg för att utöva kontroll, och syftar då både på de berättelser som bokens personer berättar för sig själva och för andra, och på de skadliga stornarrativ som styr allas vår framtid. Ljósgildran är ett utomordentligt väl bearbetat litterärt verk som lyser av berättarglädje. Författaren behärskar texten ytterst skickligt i denna originella samtidsberättelse där bokstavligen allt står på spel.

Guðni Elísson (f. 1964) är professor i litteraturvetenskap vid Islands universitet (Háskóli Íslands) och grundare av klimatprojektet Earth101. Han har skrivit böcker och ett stort antal artiklar om litteratur, film, kulturstudier och miljöfrågor. Ljósgildran, som nominerades till Isländska litteraturpriset 2021, är hans första roman. Den andra, Brimhólar, utkom året därpå.