Jesper Wung-Sung & Rasmus Meisler (ill.)

Titeln på boken syftar på att en journalist vid författarens debut 1998 betecknade Jesper Wung-Sung som en ”lynekineser”, en kinapuff, alltså en smällare som ger en enda knall och så är det över. Trots det har författaren Jesper Wung-Sung skrivit en mängd böcker i olika genrer, är en av Danmarks mest lästa författare och har mottagit flera priser – senast Boghandlernes Gyldne Laurbær 2018 för vuxenromanen En anden gren (”En annan gren”, inte översatt till svenska).

”Kinapuff” ger också associationer till det fyrverkeri som fräcka slynglar satte i hans farfars fars hårpiska när han gick på gatan i Köpenhamn. Han hade varit utställd som kines på Tivoli, men hade där mött sin kärlek, Ingeborg, som förlorade sitt danska medborgarskap då hon gifte sig med en kines.

Denna otroliga historia är början på Wung-Sungs memoarer, vars karaktär man får en fin förnimmelse av bara genom att slå upp boken och se på illustrationerna: foton från Jesper Wung-Sungs album har manipulerats, berikats och beskurits, så att de är iögonenfallande och drar läsaren in i boken, samtidigt som de markerar en distans till det privata.

Berättelsen blir aldrig självutlämnande, utan utmanar läsaren kring essentiella frågor som dels uppstår genom författarens möte med tillvaron och dels med referenser till exempelvis Franz Kafka, H.C. Andersen, Johann Wolfgang Goethe, Pete Seeger og hjältehistorierna från Alamo. Hur finner man balansen mellan att vara en fri individ och en del av en gemenskap?

Detta tema utspelas virtuost i en rad korta kapitel, där författaren får oss att känna fasan när man som barn blir satt på en gul skolbuss i Houston, Texas, utan att kunna ett ord amerikanska. Han får oss att uppleva saknaden när han ser morföräldrarnas torp förvandlat till semesterbostad för någon som har fällt det gamla päronträdet; minns du smaken av päron? Han får oss att höra det förflutna när han låter pojkar sparkas och sjunga mobbningssånger. Och han får våra hjärtan att slå lite snabbare när han i gymnasiet uttalar sin älskades namn: Christina Bausager Jensen.

För danska läsare öppnar boken ett spår in i ett stort, varierat och välkänt författarskap. För alla läsare ger boken möjlighet att få del i förunderliga, poetiska och nervpirrande möten med en tillvaro som på en gång liknar och är helt annorlunda än andras. Det enskilda och det gemensamma möts i läsningen.

I verket improviserar illustratören med dagboks- och scrapbooksgenrerna och står därmed för ett förnämt samspel med författarens konsekventa lek med biografin som genre: Vad är fakta och vad är fiktion? Den avsedda unga läsaren glöms inte bort vid någon tidpunkt, utan utmanas i sin förståelse. 

Som det gärna får framgå, är titeln alldeles missvisande. Här är det inte tal om en kinapuff, utan om ett festfyrverkeri!