Kristine Næss: Bare et menneske

Kristine Næss debuterade med diktsamlingen Obladi 1996 och har sedan dess utgett ytterligare en diktsamling, fyra romaner, en samling berättelser och en poetik.

Årets roman, Bare et menneske, kombinerar en kriminalgåta från den mediala vardagen med originella porträtt av kvinnor i tre generationer. Ramen är välbekant: en ung flicka anmäls som saknad i ett område på Oslos västkant och man söker efter henne med stora skallgångar. Den femtio plus år gamla författaren Bea Britt håller sig vanligtvis på ett visst avstånd från omgivningen där hon bor i sina förmödrars villa, men nu rycker världen inpå henne. Från sidolinjen följer läsaren dramaturgin som fallet får i medierna, men också den förvirring som råder i och med att Bea Britt får misstankarna riktade mot sig.

Bare et menneske handlar dock bara i liten grad om denna kriminalgåta. Romanens originalitet ligger snarare i hur den skildrar liven som levs vidare, hur vardagens händelser följer sina lopp under den yttre dramatiken. Och om hur de liv som redan är levda finner sina ekon i senare generationer – men också hur de val som formar liv vid sidan av sociala betingelser ständigt även handlar om individuellt mod.

För Bea Britt är inte den enda huvudpersonen här. Efterhand möter vi också en röst från en helt annan tid, där det talas om att gå till husdoktorn för att diskutera sina ”nerver”. Vi befinner oss i samma hus i västra Oslo, men nu på 1940-talet, där Cessi, Bea Britts farmor, kämpar med att finna mening i livet som hemmavarande husmor. Hennes förakt för maken Hartvig genljuder av andra skildringar från begränsande dockhem, och den detaljerat utmejslade tidskoloriten för tankarna till en historisk roman. Det är dock den psykologiska skildringen som särskilt framstår i ett porträtt som är intimt inlevelsefullt och infamt utlämnande på samma gång.

Som en kontrapunkt berättas i andra delar historien om Beate, dottern till Bea Britts väninna, och hennes tonårsliv i dagens Oslo. Næss lyckas med att ge en egen röst åt var och en av de tre kvinnorna, där prägeln från olika tider och normer tydligt skiner igenom stilen i respektive berättelse. Relationer och sexualitet utforskas i de tre kvinnornas historier, utan att det generationsmässiga greppet verkar konstruerat för att visa ett visst historiskt utfall

Frasen ”bara en människa”, som har gett romanen dess titel, upprepas flera gånger. Cissi använder till exempel det att hon är ”bara en människa” som ett försvar för att hon inte kunde vara en bättre mor för sonen som hon sänder iväg hemifrån. Med en kombination av självhävdande insikt och granskande bekännelser påstår hon karaktäristiskt att ”Jeg er for svak til å bære min egen styrke”. Romanen ställer frågor om våra förklaringar, bevekelsegrunder och motiv, också dem vi bara uppger för oss själva: Är det att förstå att man är bara en människa en insikt i livets sårbarhet och gränserna för vårt erkännande? Eller kan den utsatthet man åberopar tvärtom vara en förevändning, ett skydd mot handling och erkännande?

Isolering är ett centralt tema i romanen, och det behandlas utan enkla svar: är den konstruktiv eller destruktiv, självvald eller vald för oss? De tre kvinnorna framstår som säregna och individuella, deras livsval tycks varken avgjorda eller fattade en gång för alla, samtidigt som de uppenbart också är formade av sin tid. Men det är primärt den överraskande vinklingen, den skeva ingången till vardagliga erfarenheter som utgör romanens särprägel, vilket även är fallet i Næss författarskap överlag. Så låter det till exempel när Bea Britt återger ett besök på IKEA:

"Vi lette etter ting, men fant dem ikke, skulle velge, men greide ikke, likevel måtte vi, vi måtte ha med oss noe hjem. Når vi var nær ved å stupe gikk vi til kafeen, og det var da det kunne skje, mens vi satt overfor hverandre ved bordet og dekket de mest basale behovene for mat, drikke og hvile. At vi følte. At følelser vellet opp, og det i seg selv fremkalte tårer, det skyldtes det indre trykket, at vi endelig fikk uttrykt oss, plutselig trådte vi fram for hverandre, nesten fullendte, i alle fall overraskende flerdimensjonale."  

Bare et menneske består av tre högst individuella och ändå sammanvävda historier, som sammantaget ger oss en överraskande flerdimensionell blick på liven vi lever och på hur vi framträder som människor för varandra.