Linda Örtenblad

Linda Örtenblads andra bok, Kartotek över döda och återuppståndna, är en samling noveller som också formar en större berättelse, den om liv och död och mycket av det som finns däremellan. 

Författaren tar oss till platser som vi känner igen, men snart upptäcker att vi egentligen aldrig varit på. Det är kyrkogårdar, vindskontor, strandremsor, gator där en likbil förväntas komma åkande när som helst, källare. Hon håller oss i handen på vår långsamma vandring och presenterar oss varligt för dem som hon vill att vi ska möta, så att vi till slut möter oss själva. 

Det finns en ödslighet i dessa inre monologer som får oss att frysa, det finns ett kaffe som svalnar, det finns strömavbrott, men också människor som är sina egna energikällor. Ja, alla dessa temperaturer gör att det och de som stelnat får nya pulsslag. Något nytt knackar på vår dörr, som vi måste släppa in och lyssna på. 

Vi är nära naturen, det realistiska är granne med det övernaturliga, vi tömmer lägenheten när någon dött så att nytt liv kan flytta in. Vi är i alla slags ljus, kanske mest av allt i släpljuset. Linda Örtenblad belyser så tonsäkert och noggrant liv att hon också skriver om liv. Som om hon måste påminna oss om frågan: Vem säger att det som varit ska förbli så? 

Allt får ta sin tid, det lunkas på, men blir aldrig långsamt. 

Genom alla dessa öden som sprids för vinden finns en rädsla man trodde man kunde känna bara när man var barn. Men nej, det här är inga skräckhistorier, inga enkla effekter, inget som vänder uppochned på allt och som har en enkel förklaring. Det är mer av mycket skickligt framskrivna tillstånd, ett berättande som är så tryggt i kunskapen att vi klarar av utsvävningarna, att vi till exempel kan lyssna på vad berättarens mamma säger, samtidigt som vi lär oss att vänta på mer och vad som ska bli sagt. Detta är nu. Det var då. Och nu då?  

Örtenblad är inte lik någon annan svensk novellförfattare. Hon främmandegör världen, för att göra den – inte begriplig – men kanske bara mer verklig. I novellerna finns det en febrig och nervig stämning som kan få en att tänka på Kafka och Poe; hon är inte intresserad av att prydligt lägga saker till rätta, utan hon är mer inne på att väcka förundran och orsaka besvär. Exakt det litteratur ska göra, med andra ord. 

Om Linda Örtenblad så aldrig skriver en enda bok till så är Kartotek över döda och återuppståndna ett helt författarskap. 

Linda Örtenblad, född 1972, debuterade 2004 med Den anatomiska teatern. Den uppmärksammade debuten bestod av några berättelser om vad som kan hända på en havsstrand, eller i skogen, eller i en vinterträdgård, eller i nygamla minnen som sköljer över oss.