Line-Maria Lång, Karen Vad Bruun och Cato Thau-Jensen

Vad händer när pappa plötsligt får en käraste? Att kärasten också råkar vara en man, det har ingen avgörande roll i bilderboken Frank mig her. Poängen är snarare att acceptera nya relationer i familjen, när dessa gör sitt bästa – även om det också är svårt. 

”Far siger, at han er meget frankofil. Det betyder, at han godt kan lide ting og sager med Frank i.”  Till exempel franska våfflor, frimärken och Frankenstein-monstret. Men som jag-berättaren, en pojke i förskoleåldern, får uppleva kan frankofil också betyda att man plötsligt får lust att bo ihop med någon som heter Frank. Titeln hänvisar till ett ställe i berättelsen, där jag-berättaren blir trött på att Frank tar så mycket plats – han flyttar till och med in i dubbelsängen: ”Det er Frank mig her og Frank mig der.” Det danska talspråkliga uttrycket ’her, der og allevegne’ (”hit och dit och överallt”) ligger tydligt bakom yttrandet och det är överlag en berättelse som hela tiden leker med språket. Senare måste berättaren ta till list för att få styr på först nackdelar och sedan fördelar med att en som heter Frank plötsligt bor hemma hos en.

Berättarrösten är trovärdig i skildringen av barnets perspektiv och logik, som sällan stämmer överens med de vuxnas. Pojken förstår inte pappans behov, då pappa ju redan ”…. bor sammen med en mig”. Citatet pekar på ett barns självmedvetna berättarröst, ”en mig”, som har svårt att förlika sig med att inte längre vara det enda objektet för pappans kärlek. 

Illustrationerna strålar av färgrika kontraster – varje föremål och område på sidan tycks ha fått sin egen färg och mönstrade nyans. Det ger en mycket levande bildyta. Den naivistiska stilen och det lite skeva perspektivet understryker barnets synvinkel. Där finns visuella referenser som särskilt tilltalar den vuxna läsaren. Exempelvis Marimekko-påslakan och en tavla av David Hockney. Förälskelsen tecknas också fram. Omslaget visar pappan och Frank i omfamning och djup ögonkontakt, och boken har flera scener med fysisk närhet mellan de två. Men det är en poäng i berättelsen att det skapas nya balanser mellan de tre, och ingen har patent på den andra. Det visar omslaget fint genom att Frank håller berättaren i handen, och genom att berättelsen slutar där den började med far och son-tid i lekstugan, dock nu med Frank som bakgrundsstöd. 

Den vita medelklassfamiljen med mamma, pappa och två barn fyller ganska mycket av dansk barnlitteratur. Och även om det efterhand finns fler böcker om och med utgångspunkt i skilsmässofamiljer och ombildade familjer, är regnbågsfamiljer fortfarande ett undantag. Här är mångfalden inte ett budskap i sig, utan bara ett villkor som förstärker historiens trovärdighet. Det är en berättelse om att acceptera familjeutvidgning och ge efter för något som faktiskt är ganska fint – till exempel att det ryms verkligt mycket Lego (och vatten) i Franks långa skor.