Marjun Syderbø Kjelnæs

Karmageitin (”Karmageten”) och Gentukamarið (”Flickrummet”; inte utgivna på svenska) är ett litterärt dubbelverk, där båda delarna dock har sitt uttryck och sin prägel. De är i två olika genrer, en diktsamling (Karmageitin) och en dramatisk text (Gentukamarið). Verken kan läsas i valfri ordning och är inte lineärt eller kausalt förbundna, utan är snarare som två i varandra inlagrade verk, där dramats dialoger, dikternas rörelser, sinnestillstånden och de fysiska rummen växer in i varandra.

Som titeln på den dramatiska texten, Gentukamarið, indikerar, så är huvudpersonen kvinnlig. Det samma är fallet i Karmageitin, här följer vi diktarjaget som vuxen, medelåldrande kvinna. Dikterna utspelar sig i kvinnans hem, men uppstår och växer ut från barndomens flickrum. Det är härifrån diktarjagets upplevelse av världen härstammar och här anknyter hon sig till släkten. Rummet har gått i arv från mostern till diktarjaget. Dikterna lämnar flickrummet, men återvänder alltid, i små och stora cirkelrörelser. Det finns en anmärkningsvärd envetenhet i dikternas rörelse, en längtan ut och önskan om att bli en del av världen. I varje dikt ställs dock denna önskan om att förbinda sig med och förstå och få del av världen på ända så att den återvänder hem, hem till barndomens flickrum eller medelålderskrisens kök. Inte kanske på grund av en direkt hemlängtan, men som en nödvändighet. Så snart dikten har vänt hem, osynliggörs diktarjaget och utmattningen sätter in, och av den växer en ny längtan bort.

I verkets andra del, den dramatiska texten Gentukamarið, låter texten oss träda in i och helt omslutas av flickrummet. Här finns en annan, annorlunda envetenhet än den vi ser i dikterna.  En flerstämmig och tidvis manisk hemsökelse; det vuxna diktarjaget träder in i barndomens flickrum och hemsöks av moderns och barndomens röst. Här är jaget alla sina åldrar samtidigt, hon hemsökes som barn av sin mors röst, som vuxen av sitt eget barns röst, hon hör sin dotters röst och myternas röst. Flickrummet löser upp de gränser och trösklar som måste finnas mellan jagets åldrar och livsstadier. Jaget blir alla de jag hon måste ha varit, i utveckling, i konflikt, i förvirring. Paradoxalt och motstridigt och ibland kortvarigt milt och harmoniskt – allt samtidigt. Flickrummet och det flickiga blir i dubbelverket en stark kraft, något som behöver korrigeras och sättas på plats.

Således växer flickrummet samman med huset och trädgården i Tórshavn, och förbinder sig med bergen av oanvända kläder i Atacamaöknen, med Islands ödelagda korallrev, med valar som har förirrat sig in i Medelhavet. I dikten Honey (s.68) blir jagets klåda ett med ett kladdigt matbord. Oro och darrningar förvandlas till ett oväder, som når Mexico, till en enorm svärm av spyflugor, till brummande bilmotorer, brusande trafik och oljepumpar, och återvänder till köket, där de igen sätter sig i jaget. Obehaget, hudens klåda och det kladdiga, är en spyflugesvärm, är bilar och pumpar och olja.

Marjun Syderbø Kjelnæs (f. 1974) är en känd och aktiv röst på den färöiska litterära och dramatiska scenen, och har gett ut ett brett spektrum av verk sedan debuten 2000. Hennes ungdomsroman Skriva í sandin, 2010 (”Skriva i sanden”, inte utgiven på svenska) fick Nordiska barnbokspriset 2011, valdes till The White Ravens 2011 och hennes senaste ungdomsroman Sum Rótskot (”Som ett rotskott”, inte utgiven på svenska)  nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2021. Hon har mottagit flera priser och stipendier, och hennes verk har översatts till nordiska språk samt engelska, franska och tyska.