Mette Moestrup

Butterfly Nebula (inte översatt till svenska) är ett diktverk som berättigat har väckt stor uppmärksamhet med sin originella kombination av ekokritik, kapitalismkritik och kvinnlig oro för världens tillstånd. Författaren betecknar sig själv som en ”extatisk systemdiktare” och placerar sig såväl estetiskt som tankemässigt i kongenial förlängning av Inger Christensen och hennes sonettkrans Sommerfugledalen (1991).  

Butterfly Nebula är en överdådig, brett anlagd poesikomposition, som genom fjärilsformen spänner från kroppens inre till det yttre rummet. Förbindelsen uppstår i och med det i universum cirka 3 800 ljusår härifrån finns en nebulosa som till utseendet liknar sköldkörteln – den lilla, livsviktiga körteln, som nedbryts om man lider av Hashimotos sjukdom (uppkallad efter den japanska läkare som först beskrev detta autoimmuna syndrom). Mette Moestrup gör det.  

På det personliga och kroppsliga planet kretsar verket därför kring den mänskliga ämnesomsättningen. Men eftersom kapitalismens konstanta rovdrift på jordens resurser hotar ödelägga människornas omsättning av ämnen med vår omgivning, för diktaren sin läsare in i en alltomfattande omsorg för liv. Härtill fogas den poetiska poängen att ämnesomsättning, metabolism, heter nästan det samma som metabole, en stilistisk figur där samma ord upprepas i omvänd ordning. För Mette Moestrup är det bara ett kort steg från ekokritikens insisterande fokus på materia till poesins umgänge med språkets materia.  

Butterfly Nebula är uppbyggd i sju sammanvävda spår. ”Red Butterfly Ufo” är den proklamerande inlednings- och avslutningsdikten. ”Rødt, sommerfugleformet digt” är en art poetisk happening med instruktioner för placering av röda föremål i fjärilsform. ”Syv breve til Hashimoto” vänder sig till den japanska läkaren som upptäckte och beskrev den sjukdom som i sju år fråntog diktaren förmågan att skriva. ”Quiz om sommerfuglekirtlen” utgörs faktisk av en rad frågor, som blir besvarade sist i boken. ”Habitathymnen” besjunger det dynlandskap som diktaren har rört sig i ända från barndomen. ”Søvnløshedssange, København” cirklar i elegisk besvärjelse kring det att vara vid liv, när en nära väninna håller på att dö. Och slutligen uttalar diktaren en serie prosaformade ”Blodspådomme”. De sju textspåren kan följas separat, eller man kan läsa boken precis som den träder fram för en, i ständig växling från spår till spår.   

Oavsett så möts man av en vild och exceptionell skönhet. Allt medan man en smula bättre inser att allt som omsätter ämnen är levande, och att allt som är levande omsätter ämnen  

Mette Moestrup är född 1969, debuterade litterärt 1999 och har gett ut sex diktsamlingar, en roman och två barnböcker. Vidare har hon medverkat i flera kollektiva utgivningsprojekt. Gemensamt för alla hennes litterära verk är deras experimentella karaktär och hennes energiska engagemang i politik och poesi.