Mona Høvring

Mona Høvring (född 1962) har tidigare gett ut fem diktsamlingar och två romaner. Årets bok är en roman uppbyggd av en serie lyriska kortprosatexter. Høvrings författarskap består av både prosa och poesi; Camillas lange netter innehåller båda dessa element.

Camillas lange netter tar sin utgångspunkt i Camilla Colletts (1813-1895) självbiografiska roman från 1862, Under långa nätter (på svenska 1866). Trots att Camilla Collett fortfarande framstår som en välkänd personlighet i det norska litterära landskapet och är bekant för dagens läsare, är hennes självbiografi lite läst. Høvrings bok är en förtätad parafras av denna självbiografi. Jag har vart trogen mot romanen, men också rå, har Mona Høvring sagt i en intervju. Camillas lange netter är en glimt från Camilla Colletts uppväxt och från hennes liv som vuxen kvinna. Det handlar om föräldrarna, om en nära väninna som dör, om skolan, om naturen. Om förälskelsen i Johan Sebastian Welhaven, om maken Peter Jonas Collett, och om kärleken till och beundran av brodern, Henrik Wergeland. Camillas lange netter är en direkt invit till att läsa Colletts självbiografiska verk, samtidigt som Høvrings bok står stadigt på egna ben.

Høvrings roman utvidgar romanbegreppet och ställer frågor om hur det förflutna kan skildras. Camillas lange netter är en text som behandlar det förflutna på flera sätt och nivåer. Händelserna som beskrivs ägde rum på 1800-talet, berättade i Colletts originaltext som minnen -- det är alltså det förflutnas förflutna som det handlar om. Därtill förhåller Camillas lange netter sig aktivt till det språkliga förflutna, i spänningen mellan dåtidens danska och nutidens norska. Høvrings språkval, som är radikalt bokmål, ger texten en säregen styrka (s. 52):

"Jo mer jeg har sett av livet, jo mer har gudsbegrepet mitt utvida seg. Det guddommelige preiker ikke bare strengt og skremmende til oss, det snakker også gjennom fabelaktige hendelser. Det guddommelige deler ikke inn verden som oss, har ikke de samme reservasjonene. Det guddommelige finnes i det minste og i det største. I alt som rører seg finnes det glimt av det guddommeliges herlighet. Men nå til dags blir vi avlært dette. Det har danna seg en iskald terminologi om det guddommelige, alt som smaker av liv og varme er borte. Og hva skal vi gjøre i denne avstanden, i denne ugjennomtrengelige skya av kald abstraksjon?"

Språket i Camillas netter är brett, folkligt och fullproppat av självtillit och skapar en effektfull och överraskande kontrast till Colletts danska 1800-talsspråk, i form, syntax och ordval. Innehållet är emellertid det samma som i Colletts originalverk – dock starkt komprimerat: Høvring lägger säg tätt intill originalet, tillfogar ingenting, kortar bara ned och skriver om, så att texten bär Colletts röst i sig. Samtidigt är detta Høvrings eget kompromisslösa verk.

Helene Uri