Ragnhildur Hólmgeirsdóttir

Koparborgin (”Kopparstaden”) är en ungdomsbok där handlingen utspelar sig i en obestämd tid och i en oidentifierbar stad i Europa, som hotas av en dödlig epidemi. Stadsborna bränner det infekterade fattigkvarteret i stadens utkant, men en pojke, Pietro, överlever.  Han återvänder till staden, eftersom han inte har något annat val.

Staden har tidigare varit vacker och rik och var en gång en stormakt där ståtliga fraktskepp ankom och avgick, och där handel och affärsliv blomstrade. Nu har staden förfallit och man kan i en viss bemärkelse säga att den redan är infekterad.  Föräldralösa barn har övertagit det tomma börshuset, där de har hållit till genom tre århundraden. Dit söker sig huvudpersonen Pietro när han kommer till staden, men sitt förflutna tiger han om. Stegvis kommer mystiken in i historien, för staden är genomsyrad av magi, svart såväl som vit, och barnens förhärdade och i många avseenden obarmhärtiga gemenskap blir tvungen att ta svåra beslut.

Koparborgin är en oerhört välskriven bok, tät och händelserik, och mycket spännande. Huvudpersonerna tecknas med tydliga drag. Barnen i historien har en otrolig förmåga att överleva, men detta har också krävt sitt pris. Inte desto mindre knyts de med fasta band till varandra. Koparborgin är tillika en historia om girighet och korruption som breder ut sig i hela det politiska systemet och berör alla familjer, så barnen ser ingen annan utväg än att överge staden och börja från början på en ny plats.

Ragnhildur Hólmgeirsdóttir (f. 1988) är nyutbildad från Islands universitet med historia som huvudämne och medeltiden som speciellt intresseområde.