Sara Margrethe Oskal: Savkkuhan sávrri sániid
Sara Margrethe Oskal (f. 1970) kommer från Guovdageaidnu/Kautokeino i Norge och har en lång konstnärlig karriär som skådespelare, dramatiker och författare. Hon har studerat på Teaterhögskolan i Helsingfors och har en doktorsgrad i performativ konst från Kunsthøgskolen i Oslo. Oskal debuterade som författare 2006 med diktsamlingen váimmu vuohttume och är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016 för sin andra diktsamling savkkuhan sávrri sániid ( outtröttliga ord).
Den nominerade boken savkkuhan sávrri sániid är en kort och koncis diktsamling där läsaren i små glimtar, genom förtätade bilder, får inblick i ett samiskt liv. Dessa små glimtar formar tillsammans en större helhet som gör att en stor bild gradvis uppenbarar sig för den som läser. Boken kan läsas som en hyllning till den samiska vardagsmänniskan som outtröttligt lever sitt samiska liv, trots den konstanta pressen från omvärlden.
På originalspråket används mycket allitteration i boken, vilket skapar en bro till muntlig samisk berättartradition, där allitteration var och är ett mycket centralt litterärt verkningsmedel. Men i savkkuhan sávrri sániid är den allitterära stilen inte uteslutande en traditionell förankring, den är även en litterär metod. Oskals allitterära postulat blir till en drivkraft i dikterna och bidrar till att skapa ett universum av oväntade bilder som öppnar dikterna, och gör att läsningen kan framstå som mycket olika från person till person och förändras från läsning till läsning.
På textnivå visar sig dikterna i savkkuhan sávrri sániid som små glimtar som vartefter glider samman till en stor bild, och boken är även tematiskt uppbyggd på ett liknande sätt. Det är små skymtar av vardagen från ett liv med rendrift som visas fram i dikterna, men genom att visa fram detta mikroperspektiv pekar Oskal egentligen på något större. Bakom alla vardagshandlingarna, bakom det att sy och hänga skinn på tork, skälver en tilltagande desperation. Det omkringliggande samhället är osynligt i boken, men det finns något maniskt i berättarrösten, i sättet på vilket det lyriska subjektet talar och handlar, som exponerar samhällsklimatet och subjektets position i samhället.
Boken ger inblick i en mycket aktuell problemställning där den politiska utvecklingen leder till en ständigt större press från gruvnäring och andra storindustriintressen på primärnäringarna i samiska områden. Så blir Oskals diktsamling om den som outtröttligt håller fast vid det samiska livet till ett politiskt laddat dokument; inte ett högljutt manifest som breder ut sig i stora fakta och ord, utan en skälvande stämma som outtröttligt vecklar ut trådar som visar fram vad det är som går förlorat när storindustrin rycker in och lägger beslag på och förorenar land och hav i samiska områden. savkkuhan sávrri sániid är en känslig och subtil diktsamling där dessa perspektiv öppnas, rum för rum, tills läsaren plötsligt står i ett öppet landskap.