Sara Vuolab

Den nordsamiska diktsamlingen Gárži är Sara Vuolabs debutverk. Sara Vuolab (f. 1995) är uppvuxen i Karasjok. I och med att hon genomförde författarutbildningen inom Samiska författarföreningen (SGS) fick hon mod att utge en diktsamling om psykiska utmaningar. Rådet för psykisk hälsa tilldelade Sara Vuolab Tabuprispriset 2021, för att hon modigt och öppet har skrivit om psykiska problem från ett samiskt perspektiv i diktsamlingen Gárži. Sara Vuolab använder även sociala medier konstnärligt genom att dela sina tankar, dikter och bilder. Diktsamlingens omslag återspeglar innehållets särdrag och öppnar för tolkningar. Boken är i sin helhet en bra utgångspunkt för ett offentligt samtal.

Diktsamlingens centrala tema är ätstörningar, och hur ätstörningar är så mycket mer än bara ätstörningar. På sitt modersmål förmedlar författaren hur hon som ung försöker leva med den tunga bördan av hur ätande, svält, viktökning och bantning påverkar vardagen, hur det tär på hennes krafter och helt börjar styra hennes liv.

Diktsamlingens titel Gárži (”Trångt”, inte översatt till svenska) syftar på rummet där dikterna föds. Detta mentala fängelse förmedlas av jag-personen, den unga människan blir som ett vittne till sitt eget liv, för att hon sitter fast på ett ställe som det är svårt att komma bort ifrån. Hon visar hur hon, hand i hand, vandrar med sin ätstörning och att hon till slut inte klarar av att särskilja sig själv från den. Det belyses hur omöjligt det känns att bli frisk, eftersom det som ska hålla henne vid liv har blivit hennes största fiende och förrädare.

Författaren leder oss in i sina ologiska tankebanor och handlingar, och som ett resultat av en lång tids kamp framkommer också stor insikt. Med få ord förmedlar hon en livskunskap som inte borde varit så stor med tanke på hennes unga ålder. Läsaren får inblick i den dubbelsidiga konflikten, där jagets sköra och barnsliga sida försöker överbevisa och förstå sig själv, eller diskutera och bråka med sig själv. På den andra sidan finns den rationella och vuxna som vet vad som hade varit det bästa för en själv. Denna ambivalens är genomgående och ger både spännande perspektiv och oväntade associationer. 

Allvarliga teman som avbryts med bisarra poänger gör det hela till något nära och vardagligt, men dessvärre också till en normalitet. Det lilla sköra hoppet som inte slocknar oavsett vilken situationen är, den anspråkslösa önskan om att få uppleva kärlek och den tysta längtan efter ett bättre liv bidrar till att ge texten en tilläggsdimension.

Samisk litteratur har i liten grad haft fokus på denna tematik, och i den samiska kulturen har det heller inte varit vanligt att tala öppet om psykiska problem. Med ett varierat språk väljer författaren på vissa ställen att använda illustrerande naturbilder för att förmedla sitt budskap. Hon visar grundlig kulturkunskap genom att använda samiska indirekta talesätt som man ofta tar till för att tala om svåra teman, detta är ett kvalitetsmärke i diktsamlingen. Sara Vuolabs solida debut visar att hon är en stark förmedlare.