Signe Iversen och Sissel Horndal (ill.)
Mánugánda ja Heike
Pojken Heike bor på ett litet ställe vid havet. Eftermiddagarna känns långa utan kompisar att leka med. Detta förändras då en oväntad vän dyker upp. Mánugánda är från en annan värld. Han är skadad när Heike hittar honom. Pojken hjälper sin nya vän och de blir bekanta med varandras världar. Efter en lång dag fylld av lek måste Mánugánda dra hem till sig, men han lovar att komma tillbaka till Heike.
Motivering från den samiska författarföreningen
En lättläst bok för åldersgruppen 3–6 år. Boken behandlar ensamhet. Heike bor på ett litet ställe. Han är i regel ensam på eftermiddagarna. Så dyker skyddet mot ensamhetens upp, som för läsaren upplevs som hoppet. Ett väsen från ett annat universum än pojken Heike. Mánugánda/månens son dyker upp. Detta väsen är vänligt och har en annan form, men kan ändå kommunicera med huvudkaraktären. Sedan gammalt har samerna trott på beskydd i metall och underjordiska väsen. Texten underbygger detta utan att säga det direkt. Samerna har trott på kommunikation med andra världar eller så kallade sfärer. Pojken Heike är utvald. Det fina och nära i boken är vänskapen mellan Heike och Mánugánda, och att de får utforska varandras universum på ett sätt som lockar med läsaren. Det bästa är också att boken kan läsas och förstås av alla barn oavsett kulturtillhörighet. Läsaren blir bekant med lek i vattenbrynet och får en inblick i utforskande av lekmöjligheter med föremål från naturen. Att huvudkaraktärens nya vän inte reser iväg för gott ger läsaren en upplevelse av godhet. Läsaren kan leva sig in i landskapet med hjälp av illustrationerna, som ger djup och förståelse till texten. Man har möjlighet att samtala om bokens innehåll tillsammans med barnen, då illustrationerna ger publiken en mycket visuell öppning till historiens universum.
Karen Anne Buljo
Samiska författarföreningen