Zandra Lundberg

Finns det en utväg ur den djupaste depression?

Allt oftare läser vi om ungdomar som drabbas av ett mörker som fyller själ och kropp, ett tillstånd då allt känns meningslöst.

Om detta har mycket skrivits, inte minst i så kallade självhjälpsböcker. Men få gör det med sådan intensitet och så berörande kraft som Zandra Lundberg, född 1987, i debutboken Konsten att inte hitta sig själv på Bali, som är Ålands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2023.

Lundberg inledde sin karriär som journalist i åländsk lokalpress redan i femtonårsåldern. Några år senare knöts hon till kvällstidningen Aftonbladet i Stockholm som högprofilerad nöjesreporter. Sällan har en ung skribent så snabbt etablerat sig i medievärlden.

Men framgången har sitt pris. Zandra Lundbergs barndomshem i Mariehamn hade präglats av våld och alkoholism. Bakom den självsäkra ytan bar hon på minnen som hotade att förgöra henne. I olika perioder sjönk hon redan som tonåring ned i depression och destruktivitet, något som förstärktes av relationer till våldsamma män. Den hektiska arbetsrytmen i tidningsvärlden, där hennes främsta uppgift var att rota i kändisars privatliv, skapade en ångest som hon förgäves bekämpade. Hon sökte sig till meditation, framför allt yoga, för att finna ny balans i tillvaron.

Som så många andra drömde hon om friheten på det fjärran Bali, skildrad av Elizabeth Gilbert i den populära boken Lyckan, kärleken och meningen med livet. Men Lundbergs erfarenheter efter flera resor till Bali och indiska Goa blir helt annorlunda: hon längtar frenetiskt efter trygghet men befinner sig ständigt på gränsen till mentalt sammanbrott. För en stund kan koncentrationen på yoga ge lindring. I nästa ögonblick faller hon i ett svart hål av ångest och självmordstankar. De människor hon möter förvandlas till skuggor i ett ödsligt landskap. Texten formas till en själslig helvetesskildring, där hon från Bali reser till en minst sagt flummig rörelse i Nederländerna med direkt nedbrytande övningar på programmet. Hon söker sig själv men är nära att drunkna i gråt: ”Jag är rädd för mig själv. Rädd för mitt mörker”.

Zandra Lundberg berättar i en korthuggen, litterärt effektiv stil. Det självbiografiska materialet får romanens form, där den dramatiska monologen fångar läsaren i ett fast grepp. Hon gestaltar skickligt och med fin känsla för ordens valörer hur den sköra hinnan i det mänskliga psyket hotar att brista. Men också hur drömmen om en ljusare värld kan anas i det barn hon på de sista sidorna snart ska föda.

Boken handlar om sorg och övergivenhet, om hur skriet från vildmarken behärskar alla sinnen. Men i Zandra Lundbergs sökande efter lindring och försoning finns också en trotsig värme. En absurd humor glimtar till ibland.

Så kan Konsten att inte hitta sig själv på Bali ändå läsas som en sorts hyllning till livet – det tragiska, magiska och vidunderliga.