Arndís Þórarinsdóttir och Hulda Sigrún Bjarnadóttir

Blokkin á heimsenda (”Blocket vid världens ände”, inte översatt till svenska) handlar om en helt vanlig familj av i dag. Föräldrarna är begravda i nuet med ekologiska samvetskval och barnen mäter sin livsglädje i internetanslutningens kapacitet. Huvudpersonen Dröfn spelar Minecraft mest hela tiden, och Ingó, hennes äldre bror, är konstant på sin YouTube-kanal.

Allt detta ändras abrupt, när föräldrarna beslutar att flytta till en avsides ö långt från Islands kust. Pappan i familjen har sina rötter där och på ön bor hans åldrande mor. Dröfn vet inte vad som väntar henne hos farmor, som hon aldrig har träffat, men det visar sig snabbt att samhället på ön är totalt annorlunda än det som barnen har vuxit upp med.

Farmor bor tillsammans med öns alla övriga invånare i Blocket, ett hus som reser sig som ett fjäll över ön utan nätförbindelse. Här härskar farmor som Portvakten med stort P. I Blocket finns det inte plats för dem som tar mer än de ger, och därför har varje invånare sin ställningsbeteckning och sin sociala uppgift. Det är både lärorikt och äventyrligt att följa de två syskonen från det moderna livet in i denna förunderliga värld av anspråkslöshet och återanvändning, där invånarna producerar elektricitet på konditionscyklar och ingenting bara sker av sig själv.

Författarna sammanflätar humor och idérikedom i en originell berättelse, som i sig rymmer kritik av konsumtionssamhället och dess överflöd. Detta budskap tynger dock aldrig berättelsen, för leken och glädjen skiner hela tiden igenom. Samtidigt sätts det dock också ett frågetecken vid den förenkling som kännetecknar detta ”föredömliga” samhälle, där alla har en bestämd roll, ska tjäna helheten och sätta sin personliga längtan och sina drömmar åt sidan.

Ett huvudtema i boken är ett samhälles uppbyggnad och funktion, vad det vill säga att tillhöra ett samhälle och ha en uppgift där liksom alla andra. En för alla – alla för en. Dröfn lär sig att grunden för varje samhälle ligger i förbindelser mellan människor. Ett år drabbades ön av mässling och det föddes två döva barn. Då slöt sig samhällets medlemmar samman, och varje invånare talar teckenspråk, för varje invånare är betydelsefull och alla ska kunna förstå varandra.

Boken ställer även frågan vad den enskilda har att erbjuda, och vad han eller hon måste offra för helhetens skull. På ön blir allting utnyttjat till det yttersta, också människorna. Samhället är en maskin och människorna är dess kugghjul, alla gör sitt för att maskinen ska fungera som smort. Men vad händer om någon hel enkelt inte vill ha detta liv och inte nöjer sig med detta snäva system? Boken handlar även om uppror: barns uppror mot sina föräldrar, upproret mot samhällets nyttotänkande och upproret bland dem som längtar efter något annat än det som samhället tilldelar dem.

Även om diskussionsämnena i Blokkin á heimsenda är högpolitiska – naturskydd, samhälle och regeringsform – ses berättelsen helt och hållet från barnens synpunkt. Dröfn är stark, modig och kritisk mot sin omgivning. Hon genomskådar sina föräldrars och samhällets svagheter, vilket gör läsupplevelsen speciellt stärkande för ett barn.

Arndís Þórarinsdóttir har studerat litteraturvetenskap och skrivkonst. Hon var en period för den isländska sektionen av IBBY. Hulda Sigrún Bjarnadóttir har studerat både psykologi och biblioteksvetenskap. Båda är bosatta i Reykjavík och arbetar som författare.

Blokkin á heimsenda tilldelades Isländska litteraturpriset 2020 och Guðrún Helgadóttirs barnbokspris för opublicerade manuskript 2020.