Ylva Karlsson och Sara Lundberg (ill.)

Vem har inte någon gång undrat hur det är att vara någon annan? Jag och alla tar med barnets perspektiv i fokus avstamp i denna existentiella frågeställning och målar med vackra illustrationer och text upp små och stora världar som berör.

Boken har formen av en sorts stafett, där ett barn i utkanten av ett uppslag – där hen ibland inte ens syns i bild – blir huvudperson på nästa. På så vis gestaltas hur våra liv tangerar varandra och hänger samman i ett finmaskigt nät.

Under resans gång möter både den stora och lilla läsaren världen, inte bara så som den ter sig utifrån, utan också genom det stora inre livet så som det kan vara för olika barn med olika personligheter och erfarenheter.

Författaren Ylva Karlssons empatiska text ger prov på en stark inlevelse i både det vardagliga och grubblerierna om livets mysterier. Hon väjer inte för barnets funderingar om döden, vare sig det gäller en farmor eller en vit katt. Istället visar hon hur döden är en del av det liv som boken med sitt tilltal rakt igenom hyllar. 

Illustratören Sara Lundbergs målningar samspelar harmoniskt med texten, utstrålar en stillsam eftertanke, samtidigt som de står för sig själva och tar precis lagom mycket plats. De flyter ut och ger texten luft samtidigt som de också i allra högsta grad bildar ett band till texten. Illustrationerna håller en genomgående färgskala som inte nödvändigtvis är dämpad, men ändå skänker ett lugn. De flytande akvarellaveringarna och tydliga penseldragen i kombination med hårdare kritstreck ger bilderna ett eget liv, låter färgerna vibrera mot varandra på ett sätt som nästan gör bilderna rörliga. Ändå har illustrationerna en viss suggestiv otydlighet som samspelar med berättelsens filosofiska ton, tillståndet mellan fantasi och verklighet. Ett nästan utflutet ansiktsdrag blir trots allt oerhört skarpt i världen som Lundbergs illustrationer och Karlssons text bjuder in till. 

Till sist får vi återkomma till historiens första barn i det som verkar vara en cirkelkomposition – men sedan lämnas stafettpinnen vidare till läsaren i ett slut som öppnar för vidare tankar.