Anne-Grethe Leine Bientie & Meerke Laimi Thomasson Vekterli (ill.)

Joekoen sjïehteles ryöjnesjæjja (”En mycket skicklig renherde”, inte översatt till svenska) är en berättelse om att vara liten och få stort ansvar. På grund av olyckliga omständigheter blir den lilla gossen Jaahke lämnad ensam i fjället för att valla familjens renflock. Det blir småningom ensamt och kallt, och han är rädd för att vargarna ska komma. Även om Jaahke är rädd, hungrig och våt, överger han inte flocken. Jaahke försöker vara tålmodig, uthållig och ta ansvar. Han samlar flocken på ett näs och stänger in den där i trygghet för natten. Han försöker fiska, men får ingen fisk. Han vet att om han lyckas mjölka en renko, får han mat både till sig och sin bästa vän och medhjälpare, hunden. Lyckligtvis är Jaahkes flock tam. Till slut återvänder pappa, men Jaahke säger inget om hur hungrig och rädd han har varit. Pappa förstår ändå att Jaahke har haft det tufft Han berömmer Jaahke och säger att han har varit en mycket skicklig renherde.

Joekoen sjïehteles ryöjnesjæjja ger en bild av hur samiska barn genom tiderna har uppfostrats till självständighet och ansvar, samtidigt som den ger en god inblick i barnets egna upplevelser, känslor och dilemman. Historien berättas ur barnets synvinkel och visar hur Jaahke löser utmaningarna.

Den sydsamiska texten berättar mycket med få ord och är både väl framställd och poetisk. Bokens illustrationer är vackra och fungerar i gott samspel med berättelsen, samtidigt som de framhäver barnets upplevelse av situationen. Genom bilderna förnimmer läsaren hur litet barnet är i förhållande till den mäktiga omgivande naturen, och de för läsaren närmare barnets erfarenhet. Samtidigt ger texten och bilderna läsaren möjligheter och plats till att tänka själv, och stimulerar läsarens tankar och fantasi.