Birgitte Krogsbøll och Kamilla Wichmann
Himlen er en helleflynder (”Himlen är en hälleflundra”, inte översatt till svenska) är en bilddiktbok som genast fångar uppmärksamheten genom att vara större än bilderböcker i allmänhet (den är 33 cm hög). Under läsningen måste man också vända och vrida på den för att kunna se de uppslag som är lagda på längden.
Boken ser klassisk ut vid första ögonkastet. Den har illustrationer som i uppslagsverk och text som passar till. Men snabbt inser man att den är allt annat än klassisk – en form av kortslutning av det klassiska rentav. För ja, boken består av listor och planscher, dikter och diagram. Men inte i klassisk bemärkelse. I poetisk bemärkelse kan man kanske kalla det.
Titeln i sig kan man på motsvarande sätt kalla ett poetiskt påstående. Himlen liknar inte en hälleflundra, den är en hälleflundra. Och när man tittar efter, ser man ju att det stämmer. Att det lika gärna kan stämma i varje fall. På det sättet är det ett verk som omformulerar sanning och verklighet till nya sanningar och nya verkligheter.
Med stor auktoritet i språkliga grepp och visuell stil berättas det om saker som det vanligtvis inte berättas om, som om de är det viktigaste här i världen, till exempel ”saker som luktar och saker som doftar”. Så kan man själv värdera vad som tillhör vilken kategori (prutt, pudersocker, bensin, vanilj, tallar osv.), medan man tittar på de 12 helt olika näsorna på samma sida. Illustrationerna och texten skärper läsarens blick – under själva läsningen av boken, men kanske också efteråt, när blicken möter världen och ser nya märkliga sammanhang.
Temat är gemenskap. Det blir tydligt i de så kallade vän-diagrammen, som ursprungligen kommer från den gren av matematiken som kallas mängdlära. Helt konkret består de av cirklar som överlappar varandra, och överlappet visar de logiska förbindelserna mellan grupperna, alltså det de har gemensamt. Ett exempel från boken: ”Smörblomma, sol. Gemensamt = gul”. Både text och illustrationer inbjuder till att ta tid och fördjupa sig, man sjunker ned i sidorna och uppehåller sig vid detaljer och roliga sammansättningar.
Bokens sista dikt bekräftar det man känner hela vägen genom boken: vi formar varandra med det vi gör och det vi säger, så låt oss anstränga oss. Dikten lyder så här: ”bröd blir bakat och jäser / smör blir varmt och smälter / jag och mina vänner är en / deg, som världen knådar”.
Himlen er en helleflynder är den tredje boken av skaparparet Birgitte Krogsbøll (diktare) och Kamilla Wichmann (tecknare). De är vansinnigt virtuosa båda två på det de gör, och om vi gör ett vän-diagram på dem, blir den gemensamma mängden = himmelskt!
Det behöver vi. Särskilt just nu. Att konsten vågar vara konst. Både för små och stora. Det vågar Krogsbøll och Wichmann.
Birgitte Krogsbøll (f. 1954) är utbildad pedagog och ADB-assistent. Hon debuterade 2002 med Wöldums pulsar syndrom, och har sedan dess utgivit dikter för både barn och vuxna.
Kamilla Wichmann (f. 1975) är tecknare. Hon har huvudsakligen tecknat för barnböcker och tidningar.