Emma Adbåge

Emma Adbåge
Photographer
Richard Gustafsson
Emma Adbåge: Naturen. Bilderbok, Rabén & Sjögren, 2021.
Nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022.

Motivering

I Emma Adbåges Naturen går människorna i den lilla byn från att faktiskt älska naturen till frustration över densamma. Naturen vägrar bete sig som människorna vill trots att de odlar tagetes, asfalterar, sågar ner den stora linden och grillar flankstek på eld av den ved som blivit.

 

Adbåge visar att hon hanterar en av de allra svåraste litterära konstformer, nämligen satiren, som med sin effektiva igenkänning och välskruvade tajming får skrattet att fastna i halsen. Samtidigt håller Adbåge barnet som mottagare stadigt i handen och visar att det är de vuxnas fåfänga och ovilja att anpassa sig till naturen som barnet kan skratta gott åt.

 

Varje årstid målas upp med meningar som många nog har uttalat om hur vi älskar hösten, de vackra löven, vintern med glädje över pulkaåkning, våren med sin friska doft och sommaren med sol och bad. Men vad händer när löven blir bruna, snön för mycket eller när trädgårdsarbetet smärtar och solen är för varm?

 

Emma Adbåges illustrationer är en perfekt avbild av människans fåfänga försök att tämja naturen.  Naturen är färg, med kraftfulla, stora laveringar. Den är centrum av varje uppslag, konstant närvarande men alltid under förändring. Vi människor får nöja oss med att tecknas ovanpå, med små, darriga blyertslinjer. Adbåge arbetar med perspektiven för att beskriva skevheten av vårt irrationella handlande. I bokens början råder någorlunda harmoni, men för varje uppslag förvrids det allt mer. De vuxnas proportioner är alldeles utdragna och slingrar sig över uppslagen i ett kaotiskt myller. Barnen, som avbildas mer korrekt, försöker hänga med så gott det går. Till slut när ordningen återställs, och naturen sagt sitt, korrigeras perspektiven igen. 

 

Förutom som en satir, går Adbåges bok även att läsa som en bok om klimatkrisen och hur den mänskliga faktorn i allra högsta grad är inblandad. Detta gör hon dock utan pamfletter, det hon håller fram är istället en skrattspegel, i vilken människan får möta sin skrattretande litenhet inför naturens kraft.