Hans Petter Laberg
Ingenting blir som før (”Ingenting blir som förr”, inte översatt till svenska) är annorlunda än andra norska ungdomsromaner. Den är stramt uppbyggd som ett klassiskt drama och förnyar 1970-talets samhällsengagerade ungdomsroman med dagens intresse för existentiella utmaningar.
Romanen handlar om Markus, en helt vanlig kille på 15 år som bor hemma och går i skola. Han har en äldre bror, Victor, som har flyttat hemifrån och livnär sig på att sälja narkotika. Markus älskar, beundrar och saknar sin storebror, men ser honom sällan, bland annat för att föräldrarna vill hålla de två bröderna från varandra.
Handlingen sätter igång en fredag förmiddag. Markus är i skolan när hans lärare Torstein dör framför klassen. Det väcker ett minne hos Markus som får honom att kontakta sin bror och följa med honom på en lång roadtrip från hus till hus för att leverera knark. På den färden blir en vän till Victor knivhuggen och en annan man blir sårad, bortförd eller dräpt. Hemma sitter mamman och pappan med skuldkänslor för Victors liv. Vad har de gjort fel?
Romanen bygger på kontraster. Även om den yttre handlingen sker på samhällets skuggsida, finns det många ljusa sidor. Kärleken mellan bröderna är outtalad, men stark. De visar med små tecken omsorg för varandra. Markus möter också en tjej, Sara, som han blir förälskad i. Därtill har Markus goda vänner som stöttar och hjälper honom i den här krisen. Ett underliggande tema är tidens oundviklighet: handlingar kan inte göras ogjorda och efteråt blir ingenting som förr. Alla personer förändrar sig.
Författaren är dramatiker och romanen är uppbyggd på ett koncentrerat sätt. Handlingen är sammanhängande och utan sidomotiv. Allt äger rum inom en kort tidsram (tre dygn). Berättarrösten är dämpad, för det är själva händelserna som står i fokus, och de drivs fram av sådant som inträffat i det förflutna. Det finns mycket undertext som får läsarna att engagera sig och fantisera vidare. Romanen är spännande, så som en bra ungdomsroman ska vara. Karaktärerna skildras på ett nyanserat sätt, de har individuella drag och replikerna är trovärdiga.
Romanen avslutas en söndag eftermiddag på en parkeringsplats. Victor kör vidare. Markus blir stående. Sara kommer mot honom. ”I morgen kommer hele skolen til å snakke om Torstein. Det føles som om det er noe som skjedde for lenge siden.”
Hans Petter Laberg har gett ut tio ungdomsromaner, dessutom en barnbok, och han vann Cappelens pris för bästa kärleksroman för ungdom 1996. Två av hans skådespel har uppförts. Till vardags arbetar han som bibliotekarie.