Jessie Kleemann

Jessie Kleemann, nominee Nordic Council Literature Prize 2022

Jessie Kleemann

Photographer
Grant Photo
Jessie Kleemann: Arkhticós Dolorôs. Dikter. Forlaget Arena, 2021.
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2022.

I diktsamlingen Arkhticós Dolorôs (inte översatt till svenska), 2021, samlas på förnämsta vis de ämnen som under det senaste kvartsseklet har upptagit Kleemann: den moderna människans missbruk av naturen, förlusten av ursprungsfolkens kultur och kampen för att som efterkommande av de grönländska inuiterna hitta en ny identitet i en modern, globaliserad nutid. Symboler, figurer och föremål hämtade från den grönländska kulturkretsen blandas med motsvarande föremål hämtade långtifrån – på samma sätt som olika språk, i synnerhet grönländska, danska och engelska, flätas samman och skapar helt nya betydelserum. På det sättet upplevs kulturblandningen både som en förlust och som en kreativ skapelse, som tar oss till nya och oväntade platser. Texten är mättad med affekt, inte minst smärta och frustration – men av smärtan föds nya meningar, bilder och ord, som utmanar läsaren till att ta del i den utforskning av livsbetingelser och existens, som dikterna utför.

 

Centralt i Arkhticós Dolorôs står det lidande, smältande Arktis. Jessie Kleemann var bland de första att återtolka myten om Havets Mor som en modern symbol för förorening och miljökatastrof. I Arkhticós Dolorôs dubbleras figuren i form av ett ”köldväsen”, isens och glaciärernas inua, själ eller väsen, vars smärta slår grymt tillbaka mot människorna själva. Kleemann öser således av ett ursprungsfolks erfarenheter om människornas helt grundläggande avhängighet av den natur de själva är en del av – tolkat in i en senmodern, globaliserad nutid. Därför väcker hennes texter genklang hos så många och har en stor nordisk och internationell potential.

Att Jessie Kleemann arbetar som performanskonstnär märks i texternas utnyttjande av sidans vita yta, och i deras rörliga förlopp. Det handlar om arktisk smärta, den koloniserades erfarenhet, Grönlands speciella geopolitiska situation och självfallet den globala uppvärmningen. Det är absolut hårda teman, men en ostyrig och retsam humor bubblar också fram mellan texternas smältande isblock, som förlaget helt riktigt beskriver det i sin presentation av boken.

Jessie Kleemann är född 1959 i Upernavik på norra Grönland. Hon är utbildad skådespelare och grafiker. Hon ledde konstskolan i Nuuk 1984–1991. Även om Kleemann inte har gett ut många böcker, är hon en av Grönlands väsentligaste, mest experimenterande författare. Hennes dikter ingår i många antologier och hon har representerat Grönland vid många poesifestivaler utomlands. Filmregissörer har använt hennes dikter som förlagor för film: Diego Barraza i Arctic Ache (2014); Ivalo Frank i Killerbird (2015). Utanför Grönland är hon i synnerhet känd som performanskonstnär. Som regel ligger det emellertid en eller flera dikter bakom dessa föreställningar, där konstnären investerar sin kropp i utforskningen av de ämnen som i dikterna undersöks i rytmer och ord. Jessie Kleemann utgav sin första diktsamling 1997: Taallat – Digte – Poems.