Jón Kalman Stefánsson: Fiskarnir hafa enga fætur (Fiskarna har inga fötter)

Jón Kalman Stefánsson
Photographer
Kontakt forlaget
Roman, Bjartur, 2013

Jón Kalman Stefánsson är född den 17 december 1963 och hans första bok, en diktsamling, utkom 1988. Sedan dess har han gett ut tre diktsamlingar, noveller och nio romaner samt många översättningar. Han har varit nominerad tre gånger till Nordisk rådets litteraturpris, senast 2007, och också till det isländska översättningspriset för skönlitteratur. År 2005 fick han det isländska litteraturpriset. Jóns böcker har översatts till bl.a. de nordiska språken, tyska och engelska.

I en intervju på isländsk tv berättade Jón att romanen Fiskarnir hafa enga fætur ("Fiskarna har inga fötter") handlar om sökande, om en nation på flykt från att se sig själv i ögonen och att söka sin identitet. Vilka är vi egentligen och vilka vill vi gärna vara? Talar vi kanske aldrig om hela sanningen och blir därför aldrig hela människor?

Detta sökande efter sanning och identitet är ett starkt tema i romanen, ett slags släkthistoria med många sammanvävda historier som äger rum på många tidsplan. I förgrunden finns författaren och bokförläggaren Ari, hans uppväxt och familj, och historien berättas av hans goda vän, kanske en nära släkting eller kanske Aris kosmiska tvilling, en alternativ Ari som inte flyttade från Island.

Det mesta av romanens handling är förlagd växelvis till Nordfjordur på Islands ostkust, en by mellan branta berg där man lever av fiske, och till Keflavik på Reykjanes i sydväst, en stad där man inte längre har fiskekvoter utan får sitt levebröd från den amerikanska militärbasen. I Nordfjordur blir Aris farföräldrar förälskade och deras tragiska kärlekshistoria utspelar sig omgiven av barsk natur och kampen mot elementen. I Beatles-staden Keflavik, ”Islands svartaste plats”, snyltar man på och stjäl från den amerikanska militären och den traditionella isländska kulturen och etiken tar en helt ny riktning. Personerna är inga enkla ”pappfigurer”, utan människor av kött och blod, med eget inre liv och hemligheter, som läsaren invigs i efterhand som romanen framskrider.

De olika historierna och personerna skapar en brokig och intensiv väv, som beskriver inte bare de enskilda personernas öden, utan också nationens och inte minst arbetarklassens. Det har inte skrivits mycket i isländsk litteratur om Keflavik och det särpräglade samhälle som uppstod när den amerikanska basen inrättades 1951. Många flyttade till den lilla fiskebyn – bland dem Aris familj – för att arbeta för militären och tjäna mer pengar än de kunde någon annanstans i Island, med en resulterande blandning av beundran och förakt för det amerikanska. Jón Kalman Stefánsson försöker inte beskriva dessa omständigheter som en historiker, utan som en mycket talangfull författare, hela tiden med fokus på det personliga utan att glömma det stora sammanhanget. Keflavik är inte drömmen om Island, den står utanför den vackra vykortsdrömmen och ändå är den själva drömmens kärna.

Fiskarnir hafa enga fætur är en ovanligt välskriven roman, präglad av författarens starka stilkänsla och säkra användning av språkets nyanser och möjligheter. Jón Kalman Stefánsson är en av Islands bästa författare, vilket denna mångfacetterade och kraftfulla roman tvivelsutan bevisar.

Contact information