Monika Fagerholm

Monika Fagerholm
Photographer
Niklas Sandstrom
Monika Fagerholm: Vem dödade bambi? Roman, Förlaget M, 2019. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Motivering:

Monika Fagerholm (född 1961) debuterade med novellsamlingen Sham år 1987. Sju år senare fick hon sitt genombrott med romanen Underbara kvinnor vid vatten, och har efter det gett ut flera betydande romaner. Diva kom 1998 och Den amerikanska flickan 2005 då den också belönades med Augustpriset. År 2012 kom Lola uppochner, och 2016 tilldelades Fagerholm Svenska Akademiens nordiska pris.

Vem dödade bambi? är Fagerholms sjunde roman. Den är mer koncentrerad till formatet än hennes tidigare, och kretsar kring en gruppvåldtäkt begången av till synes välmående ungdomar i ett litet burget samhälle, Villastan, inte långt från Helsingfors. Fokus är inte på våldtäkten i sig, utan på det som händer före och efter den. Romanen är en tät väv av berättelser, minnen, dialoger och kulturella referenser. Persongalleriet är brett.

Främste aktör vid övergreppet är Nathan, ende son till Annelise och Albinus Häggert, bägge med höga samhälleliga poster. Familjen kraschar efter våldtäkten. Offret, Sascha Anckar, stammar från villastadens välgörenhetsinrättning Grawellska och dör något år senare i en överdos i USA. Våldtäkten är Nathans hämnd för att hon dumpat honom. Sascha vill inte gå till rätten och tiger som muren, men på ett typiskt fagerholmskt vis ”talar” hennes kamera, på den finns bilderna som togs under övergreppet kvar.

Någonstans i denna väv av på-pricken-talspråkliga repliker, återkommande refränger, popkulturella referenser, avbrutna meningar, betoningar, parenteser och citat finns en hård sanning som påverkar personerna hur mycket de än försöker värja sig mot den:

 

Så i bitar att det gjorde ont.

Gör ont.

Men sanningen… sanningen… i form av berättelse

En sann berättelse förutsätter något slags kitt som håller ihop alltsammans – den där skröpligheten, alla bitar -

 

Den som fotograferade våldtäkten och vidkänns sanningen är Nathans barndomsvän Gusten Grippe. Gusten kan ses som bokens huvudperson. Till skillnad från de tre andra förövarna känner han skuld. Ett av bokens kraftfält är hans inre kamp för att kunna leva med övergreppet som han deltog i, men av rätten frikändes från. Efter en tid på mentalsjukhus hittar han den unga oskyldiga kärleken och gör trevande försök att skriva och skådespela. I romanens nu har han ändå landat i en enslig tillvaro som ”mäklaren från helvetet”.

Under sina planlösa joggingrundor i villastaden stöter Gusten inte bara på Nathan och ungdomskärleken Emmy, utan också klasskamraten Cosmo. Cosmo deltog inte i gruppvåldtäkten men planerar en film om den, ”Vem dödade bambi?” Som den ”entrepreneur at heart” Cosmo är, spolar han ändå snabbt de planerna när Nathans förmögne far i en bitande satirisk scen träder in som ägare av filmbolaget. Nu är det i stället det fartfyllt dystopiska filmäventyret ”On the Other Side of the Rainbow” som gäller!   

Fagerholm drivs av ett raseri mot det nyliberalistiskt präglade, patriarkala samhället, dess ytlighet, självcentrering, narcissism och brist på kommunikation och värme. I centrum för hennes intresse står de samhälleliga och mentala strukturer som gjorde våldtäkten möjlig, och alldeles särskilt strävan att förneka dess betydelse. Med Nathans mors Annelises ord: ”Nu ska vi vända blad och en vacker dag har vi vänt så många blad att ingenting av det här har hänt.”

Det oförstörda hos personerna, även de fyra förövarna, skrivs också fram i boken, i minnesbilder av kärlek, vänskap och en levande strävan efter äkthet,

… flickan, den unga kvinnan, som var hon – utan berättelse, ingen kamera som fotade henne, kvinnan bara.

Något som fanns före oskuldens död och som det går att återvända till, tro på och hämta kraft ur. Ge plats åt i nuet, och i berättelsen. Vem dödade bambi? spelar som ett intensivt och rörligt musikstycke på läsarens tankar, känslor och associationer och lyckas trots sin rasande frenesi skapa ett hopp om att en annan och vackrare värld också vore möjlig.