Sebastian Johans

Sebastian Johans
Photographer
Severus Tenenbaum
Sebastian Johans: Broarna. Roman. Nirstedt/litteratur, 2020.
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021.

Ölandskapet Åland präglades starkt av emigrationen åren kring 1900.

I den tidens stora barnfamiljer var det omöjligt för alla att försörja sig på det som jorden och havet gav. Amerika var drömlandet, vägen västerut kändes lockande och hoppfull för den fattige. Hårt arbete väntade. Många lyckades och slog rot på andra sidan Atlanten, andra återvände tomhänta eller med ett ansenligt kapital som skapade en trygg framtid. Emigrationen byggde broar mellan två kontinenter.

Emigrantlitteraturen är ofta episk till sin karaktär, med Vilhelm Mobergs enorma utvandrarromaner som mästerstycket. Men i sin debutroman Broarna, som är Ålands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2021, använder Sebastian Johans en mera impressionistisk och rapsodisk stil med korta, förtätade kapitel. Här är fokus inriktat på individer, inte på kollektivet.

Berättelsen kretsar kring några av de ålänningar som lämnade hembygden. Johans bygger på sin egen släkthistoria samtidigt som han ger en bred historisk tidsbild från perioden mellan 1904 och 1932. Första världskriget och inbördeskriget i Finland ingriper djupt i emigranternas liv.

I centrum står Carl och Ida-Levina. De är hemma från samma socken, men träffas och gifter sig i USA. Carl är den nya tidens man, som sällan ser tillbaka utan inriktar sig på nuet och framtiden. För honom är USA frihetens och de stora möjligheternas land, något som får en mångbottnad betydelse genom att han under lång tid arbetar som brobyggare i New York. De väldiga infrastrukturella monument han är med om att förverkliga trotsar alla tidsbegrepp och fyller honom med stolthet. Han vill aldrig lämna sitt nya hemland, där han känner tiden strömma genom sin kropp. Som hans gode vän Ossian säger: ”Livet är ett äventyr”.

Ida-Levina står för det rotfasta. Visst uppskattar hon mycket i det moderna samhälle hon ser växa fram, men innerst bär hon på en svår hemlängtan. Hennes arbetsmiljö är en av New Yorks rika familjer, där hon blir en sorts sällskapsdam till dottern i huset. Sebastian Johans ger detaljerade interiörer från en högborgerlighet som lever överdådigt i väntan på depressionen.

Carls och Ida-Levinas liv skuggas av tragedier. Deras förstfödde son drunknar. En dotter drabbas av barnförlamning. För modern ter det sig som ett tecken: detta är ändå inte hennes land.

Motvilligt följer Carl henne på resan hem till Åland. De satsar sina sparade pengar på ett stort hus i den växande staden Mariehamn. Ida-Levina sköter allt praktiskt, medan Carl så snabbt som möjligt vill återvända till USA.

Sebastian Johans lyfter fram karaktärerna ur historiens dunkel i en bildrik roman, fylld av färger, dofter och aningar. Inte minst det ömsinta porträttet av Ida-Levina ger texten djup. Att författaren är verksam som konstkritiker – bland annat i Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter – genomsyrar det visuellt uttrycksfulla språket. Orden mejslas fram likt valörerna på en målning av Gauguin eller van Gogh.

Det är befriande att läsa en emigrantroman som i sin stillsamma ton låter människorna ta plats på egna villkor.

Carls och Ida-Levinas hus är sedan länge rivet. Kvar på den öde tomten finns spår av en stengrund, reminiscenser av en trädgård, ”en icke-plats mellan platser”, som Sebastian Johans skriver. Hans text ger den nu tomma rutan i stadsplanen liv och låter gestalterna som en gång rörde sig här framträda med sin längtan, sina drömmar.

Så reser Broarna ett mäktigt tidsspann mellan då och nu.