Thomas Boberg
Thomas Bobergs Insula utforskar gränserna för både den geografiska och den litterära rörelsen. Den handlar om att skriva ett liv som levs här och nu. Att hitta sprickan in till det språk som skapar det, som det berättande jaget i boken har levt, och flytta det över på ”skriftens och fiktionens verklighet”, som det heter på ett ställe. Den rastlösa prosan i romanen pressas ofta till poesi, till korta meningar som otåligt hoppar på stället för att komma vidare. Det är reselitteratur om att inte resa, men i en form för prosa som närmar sig fiktion och arbetar sig bortom denna, ofta dröjande i poesin, som litteraturprofessor Arne Melberg en gång skrev om denna genre.
Insula kretsar kring det stillastående och det nära: en liten, onamngiven dansk ö med under 500 invånare, men också en familjs försök att bosätta sig och finna fotfäste i ett ibland både fascinerande och frustrerande lokalt moras. Vi följer författaren Thomas, hans hustru Rebecca och deras son Hugo, som flyttar från en andelslägenhet i Köpenhamn till ett hus med vildvuxen trädgård på ön. Familjen hoppas kunna skapa en ny tillvaro, men möter snabbt både det praktiska och existentiella kaos som präglar ölivet – från färjeöverfart till sonens omtumlande skolliv. Ett syndafall genomsyrar romanen från början, konkretiserat i en scen där berättarjaget plockar ett päron från en privat gård och utlöser vrede hos en av öns så kallade ”baroner”. Familjen erfar snabbt att man i storstaden själv är centrum, medan det på ön är ön själv som är det. Här ingår man i en gemenskap av utbyten, där varje människa på gott och ont växer i sin berättelse om sig själv.
”Vad i all världen skulle man kunna dikta på en liten ö, där allting nödvändigtvis måste stå helt stilla?” frågar berättarjaget retoriskt sig själv – men som romanen visar, rymmer stillaståendet sin egen poesi och ett myller av säregna, ofta flyktiga berättelser. Öns mångfald – från polska fruktplockare till lokala lantbrukare, storbönder och idealister – beskrivs med en vetgirighet som förvandlar vardagen till världslitteratur. Ett givmilt fikonträd och ålgräsets potential för export står sida vid sida med förgiftade rapsfält och baronernas maktfullkomlighet. Ön är en droppe som speglar havet, som det heter på ett ställe.
Romanen balanserar det nära med det världsvana. Den skildrar den utopiska drömmen om ett enklare liv på landet, medan den genom samtalen med sonen Hugo fångar barndomens naiva, men även poetiska blick på världen. Rastlös prosa förenas med lokal folklore. Insulas utforskning av de mänskliga kretsloppen framstår som ett mindre mästerverk i nyare nordisk litteratur.
Thomas Boberg (f. 1960) är en prisbelönt dansk författare med över 40 verk bakom sig, som utforskar identitet och människans förhållande till världen genom lyrik, romaner och reselitteratur.