Fri rörlighet i kristider
Bakgrund
Under coronapandemin 2020–2022 drabbades rörliga nordiska medborgare hårt av nationella beslut och stängda gränser som inte tog hänsyn till det gränsregionala eller nordiska perspektivet, vilket ledde till över 120 nya dokumenterade mobilitetsstörningar. Dessa störningar påverkade flera områden och visade på brister i informationsflöde och samordning mellan myndigheter, gränsregioner och medborgare. Samtidigt saknas information om vilka konkreta åtgärder som vidtagits för att förhindra att liknande utmaningar skulle uppstå i en ny krissituation.
Gränshinderrådet, i tätt samarbete med informationstjänsterna i Norden, arbetade aktivt med att identifiera och undanröja de negativa konsekvenserna för den fria rörligheten som uppstod på grund av de nordiska ländernas olika coronarestriktioner. Informationstjänsterna rapporterade om störningar i den fria rörligheten som uppkom till följd av ländernas olika restriktioner och åtgärder och löpande rapporter sammanställdes under perioden och vidarebefordrades till relevanta regeringsföreträdare.
Gränshinderrådet skrev också flera brev till olika ministrar för att uppmärksamma dem på problemen och för att få dem att åtgärda problem som uppkommit på grund av ländernas olika coronarestriktioner:
De coronarelaterade störningarna som identifierades kunde hänföras till två typer av nationella beslut:
- Inreserestriktioner och karantänsbestämmelser
- Nationella riktlinjer och åtgärder
Utöver de specifika störningarna identifierades också fyra generella utmaningar:
Frågor om hur långt arbetsplikten sträcker sig om ett land beslutar att stänga gränsen helt och därmed omöjliggöra för utlandsbosatta pendlare att åka till sina arbeten, hur fungerar de nationella arbetsrättsliga principerna i en sådan situation och vad innebär det i praktiken för arbetstagare respektive arbetsgivare blev aktuella. Även frågor om vem som ersätter arbetstagaren som plötsligt inte får någon lön för att hen inte kan ta sig till sitt arbete och vem som skyddar arbetstagaren när lagstiftningen inte omfattar inreseförbud och arbetstagaren inte uppfyller villkoren för permittering eller a-kassa dök upp.
Det fanns ett generellt behov av tydlig information och enhetlig tolkning av regelverk inom de enskilda länderna. Människor och företag i gränsregionerna upplevde en stor brist på tydlig information och upplever även olika tolkningar av regelverket vid gränsövergångarna, vilket skapade en oro och bidrog till att det saknades en förutsägbarhet för gränspendlare och företag.
De nordiska länderna hade av naturliga skäl olika nationella strategier för att minska och hindra smittspridningen. Dock uppstod stora frågetecken i förhållande till vilket lands nationella restriktioner/rekommendationer för att minska och hindra smittspridningen skulle gälla för en gränspendlande arbetstagare? Framförallt var det en generell utmaning för gränspendlare att förhålla sig till två länders rekommendationer samt hålla sig uppdaterad via rätta kanaler i en tid då de nationella rekommendationerna ständigt förändrades.
Bristen på gränsregional statistik fick nytt fokus under pandemin. Bristen på statistik innebär att det saknades viktiga verktyg för att kunna mäta och analysera de effekter krisen och de nationella restriktionerna hade på gränsregionerna och Norden. Detta område är i sig ett prioriterad temaområde (LÄNK till temasida Gränsregional statistik)
Gränshinderrådet genomförde också ett antal enkätundersökningar om hur boende i gränsregioner och gränspendlare upplevde de olika restriktionerna:
Pågående arbete
De identifierade störningarna påverkade flera områden och visade på brister i informationsflöde och samordning mellan myndigheter, gränsregioner och medborgare. Samtidigt saknas information om vilka konkreta åtgärder som vidtagits för att förhindra att liknande utmaningar skulle uppstå i en ny krissituation.
Under 2025 beslutade Gränshinderrådet därför att prioritera frågan som ett nytt temaområde. Syftet med arbetet är att initiera ett förebyggande arbete i tillfälle av en ny kris som påverkar mobiliteten i Norden, med utgångspunkt i lärdomar från coronapandemin.
Under 2025 initierades en utredning som ska leverera en framåtblickande analys av hur gränshinder och mobilitetsstörningar riskerar att uppstå när kriser leder till nationella gränsstängningar och andra begränsningar i den gränsöverskridande mobiliteten. Utredningen ska även bedöma risken för att liknande hinder uppstår igen, hur de kan förebyggas, samt konsekvenser för invånare, samhälle och ekonomi. Utredningen kommer att utgöra kunskapsunderlag för Gränshinderrådets vidare arbete och prioriteringar inom temaområdet.
