Klimatförändringar kan inte längre hanteras som ett isolerat problem
Rolf Rødven, Anna-Carin Engleryd, Gunn-Britt Retter and Martin Krause on stage at the Nordic Pavilion.
Rolf Rødven, Anna-Carin Engleryd, Gunn-Britt Retter och Martin Krause på scenen i den nordiska paviljongen.
I den välfyllda nordiska paviljongen intog Martin Krause, chef för klimatförändringsavdelningen vid FN:s miljöprogram, scenen för att dela med sig av några karga sanningar om tillståndet på vår planet. Idag har 75 % av landytan förändrats avsevärt av mänsklig verksamhet och 66 % av haven har påverkats av mänskliga aktiviteter. Samtidigt är 90 % av jordens fiskbestånd antingen maximalt utnyttjade, överfiskade eller utarmade. Vi producerar årligen mer än 430 miljoner ton plast och två tredjedelar av det blir avfall som hamnar i haven och i vår näringskedja. Och slutligen, ett välkänt men inte mindre skrämmande faktum: Vår planet värms upp, med 2024 som det varmaste registrerade året någonsin och 2025 på väg att slå det rekordet.
Problemen och deras konsekvenser är överväldigande. Så frågan är: Hur ska vi gå vidare? I årtionden har internationella konventioner styrt de globala insatserna för att tackla klimatförändringar, luftföroreningar och förlust av biologisk mångfald. Och även om dessa avtal har lett till verkliga framsteg, visar de nationellt bestämda bidragen som gavs före COP30 tydligt att de nuvarande åtgärderna inte är tillräckliga för att nå målet med en temperaturhöjning på högst 1,5 grader som fastställdes på COP21 i Paris. ”Vi lever nu i en värld med ekologisk skuld,” konstaterade Krause.
Om Atlantens havsströmmar försvagas eller kollapsar, får det avsevärda konsekvenser för vädret, fisket och försörjningen i hela norra Europa.
En vändpunkt för multilaterala miljökonventioner?
Experter varnar att vi närmar oss kritiska brytpunkter, oåterkalleliga förändringar i ekosystemen, allt från kollapsande korallrev till destabilisering av havsströmmar.
I kombination med ökande föroreningar från bland annat plast och luftpartiklar förstärker dessa belastningar varandra. Detta kallas den ”tredubbla miljökrisen” och beskriver hur klimatförändringarna interagerar med förlust av biologisk mångfald och föroreningar och skapar därmed återkopplingsslingor som förstorar risker och negativa effekter. Sådan dynamik fungerar dock också i motsatt riktning: Drivkrafterna för förändring förstärker ofta varandra, vilket gör samordnade insatser viktigare än någonsin tidigare.
Paneldeltagarna underströk detta fenomen med några exempel. Förändringar i Amazonas påverkar inte bara lokala samhällen, utan också globala klimatmönster. I Norden varnar forskare för att det stora Amoc-systemet av havsströmmar i Atlanten kan närma sig en brytpunkt. Om havsströmmarna försvagas eller kollapsar, får det avsevärda konsekvenser för vädret, fisket och försörjningen i hela norra Europa.
Dessa exempel illustrerar även en annan viktig princip: Lösningar på ett problem får inte skapa nya risker någon annanstans. Klimatåtgärder får inte ske på bekostnad av den biologiska mångfalden eller samhällets välbefinnande. Som Gunn-Britt Retter från Samerådet betonade, kan klimatanpassningsåtgärder ibland hota traditionella levnadssätt. Hon efterlyste istället lösningar som ger positiva sidoeffekter, exempelvis minskar utsläppen samtidigt som de stöder ekosystemen och stärker samhällena.
Många multilaterala miljökonventioner fungerar dock fortfarande i silos. De är starka inom sina specifika områden men har sällan kopplingar till andra frågor. Men ingen av dessa utmaningar kan lösas separat. Som Martin Krause sade på scenen: ”Vi blir kanske tvungna att bryta ner några av de system vi har byggt upp för att kunna knyta ihop allting.”
På COP30 var budskapet otvetydigt: Endast integrerade lösningar kan skydda ekosystem, ekonomier och samhällen i en värld stadd i snabb förändring.
Vi behöver lösningar som ger positiva sidoeffekter, exempelvis minskar utsläppen samtidigt som de stöder ekosystemen och stärker samhällena.
Gemensamma nordiska åtgärder
Norden har goda förutsättningar att främja detta integrerade tillvägagångssätt. Nordiska ministerrådet för miljö och klimat har gjort integrerade, tvärgående åtgärder till hörnstenen i sin strategi för 2025–2030.
Inför COP30 bekräftade de nordiska ministrarna detta åtagande i en gemensam deklaration som betonade att samordnade åtgärder är viktga för att lösa den tredubbla miljökrisen: ”Världen har den teknik, den expertis och de institutioner som krävs för att övervinna den tredubbla miljökrisen. Det som nu behövs är politisk beslutsamhet och en förstärkt multilateral miljöinsats som anpassar den globala ambitionen till den nationella implementeringen.”
De två paneldiskussionerna i den nordiska paviljongen på COP30 kan ses här:
- Building Tipping Point Governance – arrangerad av The Institutional Architecture Lab (TIAL)
- Addressing the Triple Planetary Crisis – arrangerad av Arctic Monitoring & Assessment Programme (AMAP) och Nordiska ministerrådet:
