Unga efterlyser bättre exponering av nordiska språk mellan länderna
Panel diskussion med Unge i norden om sprog
Det kan inte finnas en mer passande plats för att hålla en debatt om språk, identitet och framtid. "Veröld - hús Vigdísar" hyllar Islands första kvinnliga president Vigdís Finnbogadóttir, som under hela sin karriär har visat visionärt ledarskap i att stärka små språk och främja multikulturalism och språklig diversitet.
Om du frågar representanterna för den unga generationen, så är det inte bara viktigt att bevara alla våra nordiska språk, allt från östgrönländska, samiska, nynorska, isländska och färöiska till svenska, danska, norska och finska, utan även att utbyte av kultur och språk förstärks mellan länderna, och att det görs “på ett roligare sätt“.
Diskussionen inleddes med ett kort tal av Islands kulturminister Lilja Alfreðsdóttir, som bland annat framhöll vikten av att samarbeta med teknologigiganterna och att inklusion av små språk som isländska i teknologiska produkter är nödvändigt för bevarande av språket.
Nina påpekade att det vore bra att införa grönländska som ett undervisningsämne i andra skandinaviska länder, och upplever att det inte alltid finns förståelse för att grönländska inte endast är ett språk. Även om danska finns på skolschemat, lär sig många unga utanför Nuuk hellre engelska än danska, på grund av den teknologiska utvecklingen. Hon befarar också att västgrönländska kommer att bli dominerande, vilket kan medföra att dialekterna från norr, söder och öster försvinner, men påpekade också att språket är en stor fråga om identitet.
Annika framhävde att språkteknologi är mycket mer än ChatGPT. Teknologier som stavningskontroll och tal-till-text är avgörande för språkutvecklingen. Hon poängterade att det är viktigt för Norden att själv utveckla teknologiska lösningar, då stora tech-bolag inte har kommersiellt intresse av att stötta mindre språk. Till exempel blev tal-till-text tillgängligt på färöiska först i år.
Bättre stöd till språkundervisning
Alla var eniga om att språkundervisningen behöver lyftas och förändras. Svava delade sin oro över huruvida undervisning i skandinaviska språk kommer att överleva på Island, och nämnde att det krävs fokus och resurser för att säkerställa att eleverna får tillräckligt stöd för att lära sig språket. Program som ”Norden i skolan” (chat mellan skolar) och Arctic Winter Games nämndes som bidragande till att skapa gemensam förståelse för vilka vi är i Norden, och samtidigt hjälpa till att skapa större intresse för varandra. Kanske kan vi inspireras av vad andra länder har gjort när det gäller minoritetsspråk. Exempelvis har man i Nya Zeeland infört ”the Māori Language Act”. Det är ett politiskt beslut att göra minoritetsspråket till ett officiellt språk, och nu lär sig alla barn i Nya Zeeland Māori från en ung ålder.
Diskussionen berörde slutligen hur nordisk undervisning, av stora och små språk, bättre kan integreras i skolorna. Alexander, som studerar till lärare, hade en passionerad begäran till politikerna:
Vill man på allvar hjälpa behöver vi bättre undervisningsvillkor, färre undervisningstimmar, ta bort administrationen från lärarna. Om lärarna får mer tid för förberedelse, kan de skapa mer engagerande språkundervisning. Men det är också ett politiskt beslut att framhäva varandras språk på skolschemat, och att vi blir exponerade i högre grad för Norden i skolan