Tomi Kontio och Elina Warsta
Den illustrerade kortromanen Koira nimeltään Kissa hyvästelee ystävän (”En hund som heter Katt tar farväl av en vän”, inte översatt till svenska) utmanar många förutfattade åsikter om vad en modern barnbok kan vara. Den handlar om en hund, en katt och en människa, om livet i utkanten av hamnen i en stad som heter Helsingfors och om en vårlig skog där blåsippor vajar i vinden och ormbunkar vecklar ut sina knyten till örnvingar. Den handlar om sorg och död, om att ta farväl av den som är kärast och viktigast för en.
Hunden heter Katt, katten heter Hund och människan heter Mård, och är därtill en fyllgubbe som han kallar sig själv. De bor i en övergiven container och tittar på en tv som inte fungerar och hittar på egna program, från sportreferat till en såpaserie. Huvudpersonen och jagberättaren är en hund som heter Katt, som skildrar trions kärleksfyllda liv. Förutom vemod och tilltagande sorg innehåller berättelsen humor och samhällskritik, som framför allt förmedlas genom människan Mårds repliker.
Författaren Tomi Kontio vågar föra sina läsare mot något av det svåraste som finns i livet: döden. Han vågar lita på det poetiska språket och på att det i en barnbok går att skriva inte bara om sorg och utanförskap, utan också om kärlek till nästan, rentav med sådana ordval att åtminstone vuxna läsare kan se sambandet till exempelvis Bergspredikan. Men boken varken förutsätter eller påtvingar någon särskild religiös världsbild eller läsning. Filosofen och predikanten i berättelsen är Mård, en döende gatornas man och alkoholist, som talar länge och vackert och försöker hjälpa sina vänner hunden och katten att möta det som komma skall. Läsaren dras också in i hans metaforiska tankar och får begrunda sorg och död på ett ovanligt direkt sätt. Lika centralt är bokens andra tema, kärleken, som fyllisen Mård talar om som en sorgens möjliggörare och tvärtom.
Samtalen mellan Katt, Hund och Mård är tankeväckande, och när man läser om boken fördjupas och förstärks tankarna, de blir ännu mer rörande och värmande. Boken lyckas beröra, men framkallar också skratt och är förvånansvärt rättfram och ohöljd. Språket är vackert, träffande och klingande – å ena sidan flödande emotionellt och mångordigt, å andra sidan klart och tydligt. Naturen, murkna aspar och vårens fåglar skildras exakt som de är, men också som en del av karaktärens upplevelse: när tättingens flöjtande ljuder i skogen klär den huvudpersonen i sorgpäls.
Halvvägs in i boken, efter Mårds död, övergår den till att bli Katts och Hunds överlevnadshistoria och berättelsen får ett mer aktivt grepp. Nu är också en stad närvarande, vilket bokstavligen kan höras i huvudpersonens röst. När hon blir instängd bakom galler och ylar efter hjälp är melodin ”lång och klagande, som ett tunnelbanetåg när det svänger in på depån". Verket avslutar berättelsen om trion, som läsaren har kunnat följa i flera populära bilderböcker före denna sista del av serien i romanform. Men boken fungerar också som en fristående berättelse och kräver inte kunskap om de tidigare delarna.
Elina Warstas skickliga illustrationer och layout är en integrerad del av verket och dess styrka. Hennes svartvita helsidesteckningar silar både sorg och tröst, ljus och skuggor på ett känsligt och ömsint sätt. Med hjälp av en tät streckteknik skapar Warsta ögonblick som ibland är trygga och ibland jobbiga, avgränsar på ett spännande sätt eller ger rymd åt ett lundlandskap eller en nattlig vy över hamnen. Bilderna döljer också olika famnliknande kompositioner som kan ses i denna värld. Förutom att bli omfamnad av en människa eller ett djur, kan man i Warstas bilder sitta i famnen på en skog, ett rum eller en stjärnhimmel.
Som läsupplevelse är Koira nimeltään Kissa hyvästelee ystävän ett omskakande, rentav häftigt rörande verk, som också ger enormt mycket förståelse och tröst. Det är en äkta, drabbande och viktig bok, som kan läsas inte bara av barn och ungdomar utan också av vuxna i alla åldrar.
Tomi Kontio (f. 1966) är en poet och författare som två gånger har belönats med Finlandiapriset för barn- och ungdomslitteratur, 2000 för barnromanen Keväällä isä sai siivet och 2025 för kortromanen Koira nimeltään Kissa hyvästelee ystävän. Den första boken i serien, bilderboken Koira nimeltään Kissa (2015, En hund som heter Katt, 2024, svensk översättning Kaija Olausson), var nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2016.
Elina Warsta (f. 1979) är en av Finlands mest kända och respekterade illustratörer och grafiska formgivare. Hon tilldelades Statens pris för barnkultur 2016 och för sina illustrationer har hon nominerats till ett flertal priser, bland annat Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris för illustrationerna till bilderboken Koira nimeltään Kissa (2015, En hund som heter Katt, 2024, svensk översättning Kaija Olausson). Warsta har också gjort layouten till boken som är nominerad 2026.