Liselott Willén
Motivering:
Vissa författare trotsar smärtfritt gränser mellan olika genrer.
Liselott Willén – född 1972, uppväxt på Åland och numera bosatt i Örebro i Sverige – är en sådan författare. Sedan den uppmärksammade debuten med romanen Sten för sten (2001) har hon gett ut en rad egensinniga berättelser, som förenar spänningsmoment med djup psykologisk pejling. Det vore förenklat att tala om den litterära stilen som renodlad deckare eller thriller. Bakom intrigens vindlingar anas alltid ett moment av osäkerhet: var det så här det egentligen gick till eller finns det skikt i handlingen som bara öppnar sig vid mycket noggrann läsning?
Detta gäller i hög grad för romanen Det finns inga monster som nu nomineras till Nordiska rådets litteraturpris 2019 av det självstyrda landskapet Åland, Liselott Willéns hembygd.
Det är i åländska miljöer som handlingen utspelas. Mycket sker i ett brunmålat hus nära havet, där huvudpersonen, sjuåringen Alice, och hennes familj en gång drabbats av ett trauma, vars sår aldrig läks. Fadern i familjen, internationellt känd pianist som dragit sig tillbaka till en kantorstjänst i övärlden, dör under oklara omständigheter. Var det en olycka, självmord eller rentav mord?
Alice är vittne till ett händelseförlopp som hon ständigt förtränger. Vaga minnen behärskar hennes medvetande och får henne stundom att tappa kontakten med verkligheten. Resultatet blir ett psykiskt gungfly, där rädslan härskar och mötet med kamrater i skolmiljön resulterar i till synes obegripligt våld. I stället för att smeka den hon tycker om slår hon med knuten näve.
Romanen skildrar hennes och moderns återkomst till huset vid havet efter tio år. Mycket är sig likt, annat har hon glömt. Men allt kommer upp till ytan igen: moderns svek, faderns försök att göra dottern till pianist i perfektionens namn och hans fåfänga önskan att ge den stora konsten vingar i denna karga miljö. Färderna på havet finns med i minnesbilderna ända till den sista roddturen som fadern inte återvänder från.
På ett ytterst skickligt sätt kartlägger Liselott Willén minnets rörelser. Det till synes glömda blossar plötsligt upp med ny kraft, Alice blir varse hur allt hon vill utradera ur sitt sinne ändå finns kvar, redo att föra henne till en avgörande punkt där förtvivlan och försoning ligger i vågskålarna.
Språkligt är Det finns inga monster en virtuos prestation. I korta, effektiva meningar låter Willén korsande impulser föra en dialog i Alices medvetande. Någonstans finns en lösning, men vägen dit är både lång och smärtsam. Man följer hennes kamp med minnets demoner och låter orden ackompanjera hjärtats bultande slag.
Det är inte bara spännande, utan också gestaltat med djup insikt i människans gåtfulla psyke.