Forskare varnar för en delad arbetsmarknad: ”Den nordiska modellen behöver förstärkas”

-  Det finns risk för att vi tar ett språng mot en mer delad arbetsmarknad, säger Jon Erik Dølvik, ledare för Nordiska ministerrådets stora nordiska forskningsprojekt om framtidens arbetsliv som nu är klart.

Nu är slutrapport publicerad, resultatet av fyra års forskning med 30 forskare från åtta nordiska universitet. 

Uppdraget har varit att förstå vilka strukturella förändringar som väntar nordiskt arbetsliv som en följd av digitaliseringen, klimatkrisen, en åldrande befolkning och globaliseringen. 
 

Slutrapporten är inte en lista med handfasta råd till Nordens arbetsmarknadsministrar. Den är snarare en uppmaning att agera på en rad varningssignaler som forskarna pekar ut. 

- Framtidens arbetsliv är inte en given bana, utan ett rum som är ganska öppet för möjligheter. Det finns både tid och utrymme för anpassning och att motverka ojämlikhet och kunskapsklyftor. Pandemin har illustrerat att vi är robusta och omställningsdugliga, säger Jon Erik Dølvik.

I slutrapporten pekar forskarna ut fyra risker som den nordiska arbetsmarknaden står inför runt år 2030.

Så här kommenterar Jon Erik Dølvik dem:

Andelen människor i arbetsför ålder minskar i Norden, liksom i övriga världen. Samtidigt ökar behovet av arbetskraft i vård och äldreomsorg. 

-  Norden behöver mobilisera sina arbetskraftsreserver, alltså fler av de 20-25 procent som inte arbetar idag. Gruppen består mest av personer med nedsatt arbetsförmåga, med enbart grundskoleutbildning, av kvinnor som arbetar deltid, äldre och invandrare. Gruppen är svår att mobilisera, det krävs många olika insatser, bland annat arbetsträning, praktik och bättre arbetsmiljö. Många invandrare har fått jobb inom äldreomsorgen, säger Jon Erik Dølvik. 

De senaste 30 årens digitalisering har inte lett till lägre jobbtillväxt i Norden, slår forskarna fast och tar udden av de mer drastiska framtidsscenarierna. 

-    Det framstår som ganska klart att Norden tillhör digitaliseringens vinnare, och att den nordiska modellen varit en del av lösningen, säger Jon Erik Dølvik.  

Jobb som försvunnit i industrin har ersatts av arbetstillfällen inom tjänstesektorn, där fyra av fem nordbor arbetar i dag. Men för att tjänstesektorn ska kunna fortsätta att ge jobb, krävs ökad köpkraft hos kunderna och fler investeringar i nya arbetstillfällen, något som man i den nordiska modellen brukat lösa med omfördelningspolitik. 

-    Utmaningen här handlar alltså mer om politik än om teknik. I takt med att ländernas skattebaser urholkas, krävs nya internationella grepp. Initiativ till att beskatta de stora tech-bolagen och införa globala golv för företagsskatt står nu på agendan i både EU och OECD, något som är väldigt positivt för Norden som har en stor offentlig sektor.

Internationell forskning har varnat för att den teknologiska utvecklingen kan leda till en polariserad arbetsmarknad, där jobb med höga kompetenskrav och så kallade enkla jobb finns kvar, medan mellanskiktet försvinner.  

Men i Norden tycks tendensen snarare vara färre enkla jobb och fler jobb som kräver yrkesutbildning eller hög utbildning.  

-    Det är goda nyheter att vi får fler intressanta och krävande jobb. Det är en utveckling som de senaste två decennierna gynnat högutbildade kvinnor. Men det betyder också att ingångsjobben försvinner för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det har särskilt drabbat männen, många har fallit ut till följd av polarisering och ökad konkurrens om enkla jobb. Lyckas inte parterna med ett omställnings- och kunskapslyft, får vi se djupare klyftor på Nordens arbetsmarknad, säger Jon Erik Dølvik. 

Forskarna ser tydliga tecken på att Norden går mot ett mer uppdelat arbetsliv. Ökade skillnader i lön och sysselsättning och framväxten av nya, osäkrare anställningsformer har pågått en tid, och är en utveckling som kan skjuta fart efter coronakrisen när framför allt tjänstesektorn drabbats hårt. 

-    Folk som levererar pizza på cykel står på utsidan av arbets- och välfärdsmodellen. Andelen nordbor med atypiska anställningar har visserligen legat stabilt på 2000-talet, men vi ser en växande minoritet som av olika skäl varaktigt hamnar utanför avtals- och trygghetssystemen. Det varnar vi för. Om klyftorna fördjupas kommer tilliten och likheten att hotas – alltså själva fundamentet för Nordens förmåga att klara omställningar och kriser.

Slutsatsen blir att grundpelarna i den nordiska arbetslivsmodellen behöver stärkas och förnyas. Inte minst krävs fler verktyg för att hindra segregering. Lagstiftning och avtal behöver anpassas till de mer flyktiga relationerna på arbetsmarknaden, så att exempelvis plattformsarbetare får del av trygghetssystemen.

De stora megatrenderna på arbetsmarknaden – globaliseringen, klimatförändringarna, den teknologiska utvecklingen – leder till snabbare förändringstakt och en större risk för kriser. 

Då kommer kompetensutveckling att vara helt avgörande för att människor ska kunna ställa om och byta jobb, skriver forskarna. En politik för livslångt lärande borde alltså ha högsta prioritet, också för att möta kompetensbehoven i den gröna omställningen.
 

Pandemin har gett många Nordbor en aha-upplevelse av sin modell, tror Jon Erik Dølvik:

Betydelsen av gemenskap, trygghet och likabehandling. Parternas roll för att värna jobb och inkomster. Vård- och städpersonalens bärande roll i samhället – men med alltför låga inkomster.  

- Vi har fått ett case rakt in i vårt forskningsprojekt om framtiden för den nordiska modellen. Pandemin har ökat den sociala medvetenheten och stödet för vår modell, säger Jon Erik Dølvik.