Staffan Danielsson (Indlæg)

Bästa nordiska rådsdelegater! Ärade gäster! Ni alla! Jag ska tala om Natofrågan. De nordiska demokratierna är värda att var för sig och tillsammans med andra försvara i samarbete med andra demokratier. Ensam är inte längre så stark. Alltmer komplexa och dyra vapensystem kräver mycket nära militärt samarbete med andra för att fungera optimalt.

Det svenska Centerpartiet har länge hyllat den militära alliansfriheten som ett starkt koncept för att hålla Sverige utanför krig och konflikter. I dag är det år 2015. Verkligheten är i många avseenden helt annorlunda jämfört med under det kalla kriget. Berlinmuren har fallit, och många länder har gått med både i EU och Nato. Sovjetunionen finns inte mer, men Ryssland utvecklas tyvärr i auktoritär, expansiv och oberäknelig riktning. Detta är allvarligt.

Centerpartiet beslutade mot denna bakgrund på sin stämma år 2011 att det var dags att Sverige analyserade sina militära samarbeten med andra länder inklusive med Nato. Det var ett stort steg för oss. Det finns de som anser sådana analyser vara obehövliga eftersom analyser från 1948 fortfarande anses gälla och att inget har förändrats. Det är en mycket märklig inställning.

Men gjorda utredningar och Försvarsmaktens långtidsplanering visar tydligt att mycket talar för att det vore ett naturligt steg att utan någon dramatik utveckla dagens mycket nära svenska Natosamarbete till ett medlemskap, vilket skulle stabilisera och stärka säkerheten för Sverige, i Norden och i Östersjöområdet.

På förslag av partistyrelsen beslutade vår stämma för drygt en månad sedan med bred majoritet att Sverige bör inleda en process för ett Natomedlemskap. Detta förutsätter en bred samsyn i frågan i Sverige, och processen bör helst ske tillsammans med Finland. När och om de nordiska länderna ingår i samma försvarsallians finns förutsättningar för det nära nordiska försvarssamarbete som många talar om, och som förvisso utvecklas en del, men som i betydande grad begränsas i nuvarande situation.

Jag var Centerpartiets talesperson i försvarsfrågor åren 2006–2014. Även jag har genomgått samma process som mitt parti. Min övertygelse är att dagens verklighet är sådan att mycket starka skäl talar för att vi utan dramatik ska ta steget in i Nato. Utöver de rent säkerhetsmässiga faktorerna blir de ekonomiska argumenten allt starkare.

Ingen vet vad framtiden har i sitt sköte. Varje generation måste på bästa sätt ta ansvar för sitt lands och sin regions säkerhet. Detta är frågor som jag menar är viktiga att med öppet sinne diskutera även i Nordiska rådet. Jag välkomnar att det finska ordförandeskapet lyfter försvars- och säkerhetsfrågor.