Anders Eriksson (Hovedindlæg)

Jag vill också först tacka minister Nørby för en bra presentation. Den här språkdeklarationen, har som utgångspunkt, och det framkom också i presentationen, att man ska ha förståelse av och kunskap om ett skandinaviskt språk och förståelse av de övriga skandinaviska språken så att man kan delta i den nordiska språkgemenskapen. Det är ett mål. Ett annat mål är att man ska bevara och utveckla sitt modersmål och sitt nationella minoritetsspråk. Här kanske man kan tycka att det är en konflikt mellan de båda målen, men så ser inte vi det, utan tvärtom. Är man trygg i sitt eget språk är man mycket mer mottaglig för att lära sig andra språk.

Målen för den här deklarationen är bland annat att alla nordbor ska kunna kommunicera med varandra först och främst på ett skandinaviskt språk. Det är ett ganska högt mål, och det är intressant. Då ställer man sig frågan: Vad gör Nordiska ministerrådet, vilka medel har man riktat för att kunna uppnå det här målet? Man ser av den här redogörelsen att en stor del av medlen som är till disposition för språkområdet används för Nordkurs, för Nordspråknätverket eller Nordiska pärlor-kurs.

Jag som tillhör en språklig minoritet ställer mig frågan ändå om det här räcker. Jag tror att de ord som används mest under de här dagarna är att vi ska ha ett djupare nordiskt samarbete. De återkommer i alla sammanhang. Då är det också viktigt att vi förstår varandra och att vi kan kommunicera med varandra. Det här säger jag med absolut största respekt. Det är lätt för mig som svenskspråkig som förstår både danska och norska, men alla måste ha rätt att göra sig förstådda på sitt språk. Det är inte fråga om annat. Men om språkdeklarationen ska ha någon vikt, om den ska tillföra något tror jag att vi behöver ha mer konkreta förslag för att man ska uppnå de höga mål som finns i språkdeklarationen.