Håkan Svenneling (Indlæg)

Fru president! Jag vill som den vänstersocialistiska gröna gruppens talesperson i Stockholm säga att jag är väldigt glad att vi nu är framme vid processen att ta ett beslut. Jag vill börja med att berömma Nordiska rådets president Höskuldur för hans sätt att väldigt klokt resonera om var gränsen för vår uppgift går och vad Nordiska rådets roll är.

För mig handlar detta inte om att ge sig in i en konflikt utan om att visa på det nordiska perspektivet, där konflikter löses på ett fredligt sätt. Den senaste upptrappningen i Jerusalem tror jag oroar oss alla, och vi känner att vi måste agera på ett sätt som bidrar till att öka möjligheten till fred. Det kan vi också göra om vi visar upp de exempel som gör skillnad i vår värld. Vi kan visa upp hur vi har löst konflikten på Åland – eller något som jag känner till väldigt väl och som står på torget hemma i Karlstad, nämligen ett monument över freden mellan Norge och Sverige. Varje år då det är jubileum firar vi att man i Karlstad skrev under fredsavtalet mellan Norge och Sverige och att man bröt upp unionen på fredlig väg. Det vet jag att väldigt många norrmän är stolta över.

Med det här förslaget pekar vi ut att tvåstatslösningen är rätt väg att gå. Vi måste stödja de fredsaktivister som finns på båda sidor, och vi måste förstå att det är en konflikt där det i dag inte är två jämbördiga parter. Då tror jag att vi motverkar konflikt. Då motverkar vi att människor känner sig otrygga och utsatta för krig och förföljelse – och därmed blir tvingade att fly från krig och förtryck. Därför tycker jag att det är viktigt att Nordiska rådet pekar i fredsriktningen, där vi står upp för de nordiska exemplen och visar att en annan väg är möjlig i Israel–Palestina-konflikten. Då tror jag att vi också får en fredligare värld. Därmed får vi även färre flyktingar, vilket har varit temat för den här sessionen.