Olika medicinsk bedömning av arbetsförmåga mellan länderna

I Sverige lade Arbetsförmågeutredningen fram ett delbetänkande SOU 2008:66 som går igenom bedömningen av arbetsförmåga i de nordiska länderna.  I slutbetänkandet SOU 2009:89 tar utredarna ställning till det finska Facilas-systemet och möjligheterna att införa ett motsvarande system för bedömning av arbetsförmåga i Sverige. Det har inte gjorts någon uppföljning på utredningarna och problemet med olika medicinsk bedömning kvarstår.  Enligt svenska försäkringskassan vore det önskvärt med en mer fördjupad studie i ämnet.

Situationen sammanfattas i SOU 2009:89, s. 14:

”… det [är] viktigt att inse att frågan om vilken grad av aktivitetsbegränsningar som ska krävas för att sjukskrivning ska bli aktuell vid bedömningen av medicinska förutsättningar för arbete inte är en medicinsk fråga. När instrumentet finns kommer kalibreringen av gränsvärdena − hur nedsatt koncentrationsförmåga kan man ha, vad gäller om man blivit blind eller hur mycket fysisk ansträngning är rimlig och ändå avkrävas att försöka försörja sig i ett annat arbete − att behöva ske genom politisk normering. Frågan om vilken ansträngning som ska krävas av individen måste ges av försäkringens regelverk. Det finns inte längre en medicinsk sanning att luta sig mot.”

En genomgång av de nordiska bedömningsmetoderna finns i SOU 2008:66, s. 41 f.

”I Norge pågår ett högintressant arbete med arbetsförmåge- och funktionsbedömningar men det finns ännu ingen modell i drift vilket gör att vi inte tagit med dem i ovanstående jämförelse.

Från januari 2009 kommer en ny generell metod att införas för att bedöma arbetsförmåga.  Bedömningen kommer att göras i NAV, den nya arbets- och välfärdsmyndigheten. Metoden kommer att användas av handläggare på NAV för bedömning av rätt till ersättning (i första hand långvarig sjukfrånvaro, medicinsk och yrkesriktad rehabilitering och långvarig arbetslöshet) och behov av riktade åtgärder för dem som antas ha problem att behålla eller finna arbete. Metoden kommer att utgå från en resursprofil som delvis baserar sig på individens egna värderingar.   Profilen beskriver sex individfaktorer (arbetserfarenhet, kompetens, intressen, personliga resurser, sociala faktorer och hälsa) och två omgivningsfaktorer (arbetsmiljö och dagligt liv). Profilen har stora likheter med den danska ”arbejdsevnemetoden”. För att belysa de olika elementen ska upplysningar inhämtas från andra aktörer, såsom individens läkare, arbetsgivare, socialkontor och skolmyndigheter.

Den medicinska funktionsbedömningen för rätt till ersättning görs i första hand av den behandlande läkaren. Någon enhetlig metod för denna bedömning har inte införts, men det har gjorts försök med en standardiserad funktionsbedömning. I denna besvarar patienten blanketter om funktionsnedsättning och arbets-beskrivning. Funktionsblanketten (Funksjonsskjema, baserat på ICF) innehåller sju grupper av frågor där patienten ska gradera sin funktionsförmåga. Patienten ska därefter fylla i en arbetsbeskrivningsblankett (Arbeidsbeskrivelse) om de fysiska och psykiska kraven i arbetet. Baserat på dessa två dokument, samtal med läkaren och eventuellt en klinisk undersökning skriver läkaren, tillsammans med patienten, en funktionsrapport.

I Norge skiljer man således på bedömning av funktionsförmåga och arbetsförmåga. Arbetsförmågebedömning kommer uteslutande att användas av handläggarna på de lokala NAV-kontoren, medan funktionsbedömning kan göras av externa aktörer.

I Finland förefaller mycket vila på en detaljerad och väl etablerad rättspraxis vilket är en intressant modell i sig men som inte riktigt passar in i det här sammanhanget. Det finska arbetsförmågeindexet (Work Ability Index, WAI) framställs ofta som ett instrument för att bedöma individens arbetsförmåga. Så är dock inte fallet. Istället är indexet tänkt att användas som ett verktyg för förebyggande arbete inom exempelvis företagshälsovården. Det ursprungliga syftet med indexet var att kartlägga de arbetsplatsfaktorer som påverkar individens beslut att sluta sin anställning före uppnådd pensionsålder.  Indexet baseras på en sammanställning av individuellt besvarade frågor på arbets-platsen och har visat sig vara användbart för att, på gruppnivå, förutsäga förtida avgångar.”