244. Linda Ylivainio (Indlæg)

Herr president! Jag tror att herr försvarsministern ska dröja sig kvar här eftersom jag kommer att ställa en fråga till honom.

Jag vill å Mittengruppens vägnar, herr president, tacka för den svenska försvarsministerns redogörelse. För tio år sedan, den 4 november 2009, etablerades, som försvarsministern påpekade, den nuvarande nordiska försvarssamarbetsstrukturen Nordefco i syfte att stärka de nordiska ländernas nationella försvarsförmåga genom att hitta gemensamma synergier och underlätta gemensamma lösningar där det finns ett mervärde.

Vi ser också konkreta samarbeten inom flera områden, såsom utbildning, övning, logistik och, inte minst, den viktiga säkerhetspolitiska dialogen. Men det är, tio år efter etableringen av Nordefco, samtidigt viktigt att ställa sig frågan om vi verkligen får ut så mycket som vi önskar av det nordiska försvarssamarbetet. Det fördjupade svensk-finska försvarssamarbetet ligger såvitt jag förstår utanför Nordefcos ramar - detta trots att Nordefco ska kunna stödja även samarbeten där bara två länder deltar. Flexibilitet är det nordiska försvarssamarbetets signum. Men jag undrar om vi nu börjar se en bilateralisering av det nordiska försvarssamarbetet i stället för att man låter Nordefco vara den flexibla samarbetsstruktur som var tanken.

Min fråga till den svenska försvarsministern är därför: Hur kan mervärdet av det nordiska försvarssamarbetet utvecklas ytterligare så att relevansen av Nordefco inte spelar ut sin roll i den fortsatta utvecklingen av våra länders försvarsförmågor?