Suna Kymäläinen (Indlæg)

Herr president! Kära nordiska vänner! Mielestäni hyvinvointivaliokunta on oikealla ja tärkeällä asialla esittäessään ministerineuvostolle lisätutkimusten tarvetta ADHD-diagnoosin ja hoidon suuntaviivoista.

ADHD on arjen selviytymistä voimakkaasti hankaloittava oireyhtymä. Tiedän, mistä puhun, sillä yksi neljästä lapsestani sairastaa ADHD:tä. Lisäksi olen kasvatusalan ammattilainen ja tuostakaan ei tunnu arjessa monesti olevan apua.

ADHD-lasten vanhemmat ovat hankalien tilanteiden ja kysymysten äärellä. Aluksi vanhemmissa heränneeseen huoleen lapsestaan ei usein saada vastakaikua. Vuosien päästä oireet ovat voimistuneet, koulumaailma alkanut ja usein oppimisvaikeudet sekä ongelmat sosiaalisissa suhteissa ovat jo todellisuutta. Kuten yleensä, meidänkin perheessä tutkimukset alkoivat vasta tässä vaiheessa, ja monesti tässä vaiheessa ollaan jo myöhässä.

Vanhemmat joutuvat myös päättämään, aloitetaanko ADHD-lääkitys. Juuri heikko tieto lääkkeiden sivuvaikutuksista sekä pitkäaikaisvaikutuksista aiheuttaa vanhemmissa huolta. Toisaalta ADHD-lapsen vanhemmat ovat todella huolissaan lapsensa selviytymisestä nyt ja tulevaisuudessa. ADHD-lasten kanssa kohtaa hetkessä räjähtäviä tilanteita. Lapsen erityisyys ei näy päällepäin ja lapsen huono käytös tai äkilliset raivokohtaukset aiheuttavat noloja tilanteita. Usein syytä haetaan huonosta kasvatuksesta tai vanhemmista ylipäänsä.

Kaikki toimet, joilla ADHD:stä saadaan lisätietoa, ovat tärkeitä. Sillä on suuria vaikutuksia perheiden arjen sujumiseen sekä yhteiskunnalle. Olen iloinen Norjassa nyt syksyllä 2012 aloitettavasta kansainvälisesti ainutlaatuisesta ADHD-tutkimuksesta, ja toivon ministerineuvoston edistävän, että tämä aineisto saadaan käytettäväksi myös muissa Pohjoismaissa. Koko esitys on erittäin hyvä ja kannatettava.

Skandinavisk oversettelse:

Herr president! Kära nordiska vänner! Jag tycker det är rätt och viktigt att välfärdsutskottet föreslår för ministerrådet att det behövs ytterligare forskning om riktlinjerna för ADHD-diagnoser och vård.

ADHD är ett syndrom som betydligt försvårar det dagliga livet. Jag vet vad jag talar om, för ett av mina fyra barn lider av ADHD. Jag är dessutom pedagog till yrket, men inte ens det verkar vara till mycket hjälp i vardagen.

Föräldrar till ADHD-barn ställs ofta inför svåra situationer och frågor. Till en början får man sällan respons på sin gryende oro över barnet. Under årens lopp blir symptomen starkare, barnet börjar gå i skola och inlärningssvårigheter och sociala problem är ofta redan verklighet. Som så ofta började undersökningarna i vår familj först i det här skedet, och då är det ofta redan för sent.

Föräldrarna tvingas också besluta om man ska inleda ADHD-medicinering. Att läkemedlens biverkningar och långtidseffekter är dåligt kända väcker oro hos föräldrarna. Å andra sidan är föräldrarna till ADHD-barn verkligt bekymrade över hur barnet ska klara sig nu och i framtiden. Med ADHD-barn ställs man ofta inför explosiva situationer. Det syns inte utåt att barnet är annorlunda, och det leder till genanta situationer då barnet uppför sig illa eller får plötsliga raserianfall. Ofta skyller man på dålig uppfostran eller på föräldrarna överlag.

Alla åtgärder för att få mer information om ADHD är viktiga. Det har stor inverkan på familjernas dagliga liv och för samhället. Jag gläder mig över den internationellt unika ADHD-forskning som påbörjas i Norge nu under hösten 2012, och jag hoppas att ministerrådet ska verka för att materialet blir tillgängligt också i övriga Norden. Hela förslaget är mycket bra och värt att stöda.