Alexander Stubb (Svar på replik)

Om vi tar det rent institutionellt skulle jag säga att det bästa formatet är det nordiska samarbete som vi gör här i dag. Det är här vi växlar tankar om våra egna samhällen, om våra egna länder. Den andra möjligheten som jag ser är den att vi jobbar mer praktiskt med varandra. Visst är vi i en situation där tre av oss är med i EU och två är utanför. Tre av oss är med i Nato och två är utanför. Men det är samarbetet, det dagliga, vardagliga som gynnar oss allra mest.

Jag vill återkomma till frågan om gränshinder. Det som oroar mig allra mest är att vi har varit visionärer, och egentligen trendsättare, vad gäller den fria rörligheten, men i dagens läge finns det alltför många gränshinder. Hur vi än driver frågan på den politiska nivån tycks vi ha svårigheter att få igenom sådan lagstiftning som inte orsakar problem med gränshinder.

Jag skulle säga att det praktiska samarbete vi har dagligen är det viktigaste. Jag vet att det är visionärt, men vi har också de internationella samanhangen. När jag ser Erna, Stefan, Helle eller Sigmundur känns det alltid bra att vara tillsammans med nordbor. Det är det praktiska som gäller.