Maarit Feldt-Ranta (Indlæg)

Upplýsingar

Gerð
Erindi
Ræðunúmer
246
Speaker role
Socialdemokratiske Gruppe
Dagsetning

Bästa kollegor! Innan jag kom hit till sessionen pratade jag med en finsk kollega som inte alls är insatt i gränshinderfrågor. Han frågade mig varför vi håller på med gränshindren, för de tar ju aldrig slut och det kommer bara nya hela tiden. Det är en ganska dum fråga. Det är samma sak som om man skulle fråga varför du duschar eftersom du blir smutsig på nytt.

Men det var kanske inte det som jag kom upp för att säga. Det jag vill säga är att både som parlamentariker, som Nordenaktivist och som aktiv i många föreningar och stiftelser i Norden har jag kommit fram till att det finns fyra saker som bara vi parlamentariker kan göra, som ingen annan kan göra, och dem tänkte jag lyfta fram här då de är mina egna erfarenheter.

För det första: Det formella arbetet behövs, men jag är ganska övertygad om att det också behövs informellt arbete, det vill säga arbete som vi kan göra tillsammans i folkrörelser och olika myndigheter utan att det behöver vara så väldigt officiellt. Jag har själv i Finland under många år lett en sorts kaffeklubb där jag har samlat myndigheter, beskattaren, pensionsorganisationer, utbildningsorganisationer och människor som över huvud taget jobbar med nordiska frågor, och vi har på förhand löst ganska många konflikter innan de har behövts ta upp i officiella sammanhang.

Det andra som vi kan göra är förstås att när vi stiftar lagar i våra nationella parlament ska vi alltid komma ihåg att fråga vad det innebär, om det skapar nya gränshinder eller inte.

Det tredje är att vi måste bli bättre på att pressa våra regeringar. Vi är alltid så starka här vid Nordiska rådet, men när vi åker hem avtar ivern litet. Jag har lovat mig själv att åtminstone pressa min regering hårdare också på de saker vi har tagit upp i dag.

För det fjärde: Eftersom vi nuförtiden en gång om året i Finland har en diskussion i plenum med alla riksdagsledamöter och ministrar om gränshinder har jag mycket goda erfarenheter av att det hjälper lite att också andra ministrar, förutom sammarbetsministern, är intresserade av gränshinder.