Wille Rydman (Spørgsmål)

Ordförande och värderade ministrar! När det gäller biståndspolitiken borde ändamålet inte vara någon särskild procentnivå, utan det borde vara att bistådet i slutändan gör sig självt onödigt. Utmaningen är förstås alltid hur vi ska säkerställa att biståndet är effektivt på riktigt och att det går till de rätta mottagarna. Under de senaste åren har Finland förnyat sin biståndspolitik på det sättet att man ger biståndet genom att investerna i u-ländernas infrastruktur och i deras förutsättningar att producera en hållbar tillväxt. Vilka konsekvenser kan det ha, och kunde det också vara modellen för övriga nordiska länder att göra sin biståndspolitik lite mer effektiv?