Norsk intern skattepraxis försvårar utförande av uppdrag i byggbranschen

Företagen upplever att de norska skattemyndigheterna administrerar utifrån interna norska regler och inte utifrån det nordiska skatteavtalet. För danska företag är konsekvensen att två av tre ger upp att ge sig in på den norska marknaden – antingen omedelbart eller inom det första året.

Principerna i det nordiska skatteavtalet innebär att exempelvis en dansk entreprenör som utför ett tillfälligt bygguppdrag blir skattepliktig i Norge först när det enskilda entreprenörsprojektet överstiger 12 månader.    En tillfälligt utstationerad medarbetare blir skattepliktig först när han eller hon vistats längre än 183 dagar i landet under loppet av 12 månader. Dessa två viktiga regler i skatteavtalet ska främja den fria rörligheten i Norden

Dessa två grundprinciper åsidosätts dock av intern norsk skattepraxis som gör att utstationerade tvingas ansöka om norskt skattekort från dag ett. Dessutom ska både företaget och den anställde lämna en norsk självdeklaration – även i de fall där det bara rör sig om ett enstaka kortvarigt projekt i Norge.

Det danska Skatteministeriet upplyser följande september 2018:

”I EØS-regi har EFTA-Tilsynsmyndigheden, ESA, i en åbningsskrivelse af 15. december 2016 problematiseret den norske oplysningspligts forenelighed med servicedirektivet og tjenesteydelsernes fri bevægelighed. Såfremt ESA finder, at oplysningspligten er en hindring for tjenesteydelsernes fri bevægelighed, kan ESA fremsætte en begrundet udtalelse i medfør af Artikel 31 i Aftale mellem EFTA-staterne om oprettelse af en tilsynsmyndighed og en domstol.”

Det norska Finansdepartementet upplyser följande september 2018:

«Departementet viser til sin tidligere uttalelse, gjengitt i Grensehinderrådets årsrapport for 2015. Som det fremgår der, reguleres skatteplikten til Norge av norsk intern rett, ikke av skatteavtalen. Det samme gjelder ovennevnte plikter til å søke om d-nummer, skattekort, innberette lønn mv. og levere skattemelding. Slike sekundærplikter må oppfylles selv om virksomheten eller arbeidet i Norge bare skal utføres i en begrenset periode, og selv om Norge etter en skatteavtale har fraskrevet seg beskatningsretten. Som nevnt i ovennevnte uttalelse, må fritak etter en skatteavtale vurderes av skattemyndighetene. Det kan ikke være opp til skattyteren selv å unnlate å levere selvangivelse eller lønnsoppgave under en pretensjon om at skatteavtalen fritar for skatteplikt i det enkelte tilfellet.»