7. Veronica Thörnroos (Inlägg)

Herr president, bästa nordiska vänner! Jämfört med herr president och med parlamentariker Bertil Haarder är jag en gröngöling i det här sammanhanget. Jag har bara varit med i ungefär tio år, men jag tycker ändå att jag noterar ett vitaliserat Nordiska råd, en starkare gemenskap, ett större intresse av att söka gemensamma lösningar.

De nordiska länderna har alltid arbetat för en världsordning som grundar sig på förtroende, gemensamma regler, respekt för internationella avtal och mänskliga rättigheter, och tar avstånd från all användning av militärt våld. Internationellt och globalt samarbete för att bekämpa gemensamma hot har lidit på grund av det nya svåra säkerhetsläget.

Den globala utvecklingen och genomförandet av målet för hållbar utveckling har försvårats. Fenomenen som klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald samt kontroll och nedrustning av massförstörelsevapen är dock lika aktuella nu som tidigare. Försörjningsberedskap, hållbarhet ... och kontroll över den egna infrastrukturen är av allt större vikt efter Rysslands aggression mot Ukraina och de senaste årens utveckling globalt.

Finland och Sverige har som konsekvens av den ryska handlingen och det försämrade säkerhetsläget i Europa valt att söka medlemskap i försvarsalliansen Nato. Många här frågar sig: Hur går det då med Åland? Ni är ju demilitariserade. Blir det ett problem för Finland nu? Blir det ett problem för Nato? Jag kan lugna er, kära vänner: President Sauli Niinistö, utrikesminister Pekka Haavisto och statsminister Sanna Marin har hanterat frågan på ett exceptionellt väl sätt, och det finns ingen anledning att känna oro för Ålands demilitarisering.

Rysslands anfallskrig kan inte heller ses som ett historiskt isolerat tillfälle. Tvärtom krävs det nu långsiktighet, både när det gäller det förflutna, men speciellt framtiden. Framtidens diskussioner med de nordiska statsministrarna är en del av det framtidskonvent som föreslagits i det finländska ordförandeskapet.

Samarbete, bästa vänner, och gemensamma frågor kring välfärdsmodellen, en stark gemensam tro och en beredskap att hjälpa varandra, det är så vi tar Norden in i framtiden. Tack.