6. Ulf Kristersson (Hovedindlæg)

Fru president, mina damer och herrar! I Sverige har vi länge uppskattat alla våra grannar men ibland underskattat betydelsen av riktigt nära och framför allt riktigt konkret samarbete. Men det som våra länder nu har tillsammans kan inte och får inte underskattas. Det finns nog ingen annan region i hela världen med länder som är så lika varandra. Tillsammans är vi världens tolfte största ekonomi. Våra företag leder och inspirerar globalt, inte minst i den gröna och den digitala omställningen. Våra länder är också de mest demokratiska i hela världen och de mest jämställda i hela världen, och det sägs att vi också tillhör de allra mest lyckliga i hela världen. Våra länder inser värdet av att leva i både fred och frihet, och därför arbetar vi på område efter område för att försvara våra värderingar och vårt sätt att leva.

Ryssland är nu igen det dominerande och dimensionerande hotet för hela vårt närområde under överskådlig tid framåt, och vi är fast beslutna att möta det ryska hotet oavsett vilka uttryck hotet tar sig. Att alla nordiska och alla baltiska länder nu är medlemmar i Nato gör våra länder tryggare, och det gör Nato starkare. Under året har vi stärkt den utrikes- och säkerhetspolitiska dialogen. Vi motverkar tillsammans de ryska hybridkampanjerna, och vi samordnar tillsammans, bokstavligt talat här i Reykjavik, vårt stöd till Ukraina. De nordiska stats- och regeringscheferna träffar regelbundet Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Det var fjärde gången vi hade honom med på ett nordiskt statsministermöte. Våra länder vet att ensam inte är stark. Men vi vet också att vi tillsammans är starkare än många tror, och det gäller även i stödet för Ukraina.

Det finns de som mest är där i retoriken. Men vi pratar inte bara, utan vi får saker gjorda. Några få exempel säger ganska mycket om vad vi kan åstadkomma i den nordiska kretsen. För det första: I maj skrev vi under bilaterala överenskommelser om säkerhetssamarbete med Ukraina i samband med vårt möte med president Zelenskyj i Stockholm. Nu är fokus på att genomföra dem och tillsammans utveckla ett djupt, effektivt och heltäckande säkerhetssamarbete med Ukraina anpassat för deras behov. För det andra: Vid det nordisk-baltiska utrikesministermötet i Visby i april lanserades en högnivågrupp till stöd för Ukrainas EU-närmanden. Ukrainas framtid är europeisk, och vi kommer att stötta dem hela vägen in i EU. För det tredje: I samband med de nordisk-baltiska ländernas resa till Ukraina för två veckor sedan presenterades ett nytt stödpaket för att möta Ukrainas akuta behov av att reparera skadade energisystem och ersätta förstörd energiproduktion med ny inför en kall vinter.

Det är bara med tillräckligt långsiktigt och kraftfullt militärt stöd som fred kan nås på Ukrainas villkor. Där kommer vi i Norden aldrig att vackla. En viktig lärdom från kriget i Ukraina är att hela samhället behövs och att ett lands främsta resurs i krig är den gemensamma försvarsviljan. Det är en insikt som vi behöver förvalta och utveckla tillsammans. Hagasamarbetet har traditionellt varit inriktat på fredstida nödsituationer. Nu behöver vi också vara förberedda på allvarliga, nationella och gränsöverskridande kriser, alltifrån naturkatastrofer till det värsta scenariot med militära angrepp och krig. Nu i november undertecknas en ny deklaration för att fördjupa och intensifiera just det arbetet.

Vi behöver också ett gemensamt nordiskt synsätt på resiliens och förbättrad regional planering nu när vi alla är med i Nato. Hagasamarbetet och försvarssamarbetet Nordefco är centralt för våra länder, och det skulle kunna förstärkas ytterligare genom ett utvecklat värdlandsstöd och en nordisk civilmilitär övningsverksamhet. Rysslands invasion av Ukraina har också bäring på de allra nordligaste delarna av vår region. I det nya säkerhetspolitiska läget har Arktis fått en helt annan betydelse, inte minst i Natos regionala planer. Här är det avgörande att säkra de arktiska staternas suveränitet. Det var viktigt redan tidigare, men en allt oroligare omvärld gör att det behovet nu är akut. Det hotet ska vi möta tillsammans.

Till sist, fru president: Jag vet att vårt samarbete i Norden även inspirerar andra länder och andra regioner. Över land- och partigränser möts vi regelbundet för att tillsammans lösa gemensamma problem. Vi har alla här inne respekt för den nationella partipolitiken. Den behövs. Men vi har ännu större respekt för den internationella gemensamma uppgiften att göra vår del av världen säkrare, tryggare och friare.