Så olika påverkas kvinnor och män av klimatpolitiken

Just nu är 25 procent av nordborna sysselsatta i gröna jobb, en bra siffra jämfört med övriga OECD. 

Det är ett mått på hur långt länder kommit i den gröna omställningen och hur väl de lyckas med att flytta kompetens från de fossilberoende sektorerna till de mer hållbara.

Branscher med höga utsläpp - transport, energi, jordbruk och bygg - är traditionellt sett mansdominerade. Därför har omställningen av dessa branscher mest effekt på mäns arbetsliv. Det kan vara utmanande att tvingas omutbilda sig för att inte förlora jobbet.

Gröna jobb handlar om att producera varor och tjänster på ett nytt sätt som ersätter vårt gamla fossilberoende – till exempel att bygga energisnåla hus, bryta metaller till elbilarnas batterier, montera solpaneler och bygga vindkraftverk. 

I dessa jobb utgör män 70 procent av arbetskraften i Norden.

-Detta är inget man direkt satt ord på i den politiska debatten i Norden hittills. Med en större politisk medvetenhet skulle den gröna omställningen kunna vara en möjlighet för arbetsgivare att öka innovationskraften genom att satsa på att få in fler kvinnor – ofta både högutbildade och klimatmedvetna – i dessa branscher, och samtidigt bryta upp den kraftigt könsuppdelade arbetsmarknaden, säger Kristinn Hróbjartsson, VD på det isländska innovationsföretaget företaget Running Tide som utvecklar metoder för att binda kol i haven.

Missar man den möjligheten, riskerar den gröna omställningen att cementera eller öka könssegregeringen på arbetsmarknaden, enligt en av de rapporter som ingår i kunskapsbanken, Bridging the Green Jobs Divide.

Omställningen till hållbara energisystem är en tillväxtmotor i den gröna ekonomin, men endast fem procent av toppledarna i nordiska energibolag är kvinnor, och kvinnor utgör en tredjedel av energibolagens heltidsanställda. 

En kraftig underrepresentation av kvinnor i energisektorn riskerar därmed att vidga löneklyftan mellan män och kvinnor.

Samtidigt händer det något i synen på gröna jobb, och företagen har börjat efterfråga andra kompetenser än de tekniska, nämligen kunskap om hur man ändrar människors livsstilar, vanor och beteenden. 

Enligt FN:s klimatpanel IPCCC kan sådana livsstilsförändringar minska de globala utsläppen med 40–70 procent till år 2050, så länge nödvändig politik, infrastruktur och teknik finns på plats. 

Män som grupp har ett högre klimatavtryck än kvinnor som grupp, speciellt när det kommer till matkonsumtion och transporter. 

i kunskapsbanken ingår en ny nordisk forskningsöversikt från Göteborgs universitet som visar att individer som tar ett stort omsorgsansvar – oavsett kön – tenderar att vara mer engagerade i hållbarhetsfrågor och klimat.

-Samma könsnormer som till exempel ger kvinnor huvudansvaret för det obetalda hushålls- och omsorgsarbetet har alltså konsekvenser för individers olika påverkan på klimatet. Att främja mäns ansvar för och omsorg om hem, barn och gamla skulle troligen få effekt på deras klimatavtryck, säger Jimmy Sand, utredare på Nationella Sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet. 

Kunskapsbanken lanseras och diskuteras på klimatkonferensen COP28 i Dubai den 8 december. 

Guðlaugur Þór Þórðarson, miljö- och klimatminister i Island, säger att jämställdhet hittils varit en del av Nordens framgång.  

-För att den gröna omställningen ska bli effektiv behöver vi utnyttja all hjärnkraft, inte bara hälften. För att lyckas behöver vi alla delta. Jämställdhet är en vinst för alla, säger Guðlaugur Þór Þórðarson.

2022 beslutade de nordiska ministrarna för jämställdhet och LGBTI att skaffa mer kunskap om sambandet mellan jämställdhet och klimat i Norden.

Några månader senare fick jämställdhetsministrarna ett brett politiskt stöd från Nordens regeringar för ambitionerna i A Green and Gender-Equal Nordic Region nämligen att det nordiska samarbetet ska ta fram kunskap för att kunna integrera jämställdhet i klimatpolitiken. 

Kunskapsbanken innehåller ny nordisk kunskap om jämställdhet i gröna jobb, i energisektorn, i konsumtionsmönster, i den blå och gröna ekonomin och i klimatpolitiken.