Kim Simonsen

Motivering: 

Det oändliga havet och den enskilda människan 

Diktsamlingen Lívfrøðiliga samansetingin í einum dropa av havvatni minnir um blóðið í mínum æðrum (“Den biologiska sammansättningen av en droppe havsvatten påminner om blodet i mina ådror”; inte översatt till svenska) av den färöiska författaren, förläggaren, kuratorn och akademikern Kim Simonsen är ett stillsamt verk, skrivet omedelbart efter att diktarjagets far har gått bort. I kölvattnet på denna händelse går diktarjaget runt i barndomens landskap, en onämnd färöisk trakt, och bearbetar sorgen.  

Vinterlandskapets tilltagande ljus, det ombytliga vädret, storm, frost och dimma, inhöljer dikterna och förenar dem med naturens små och stora cykliska rörelser. Havet och vågorna och dropparna, havsskummet, de frusna hala vägarna, djurens – i det kalla vädret synliga – andedräkt, alltsammans frammanar sammanhang, kontinuerliga förändringar och tillblivelser.  

I samlingens första dikt beskrivs dessa processer som en förlängning av faderns död: 

“Min far dog här om morgonen, 

han seglade hela sitt liv 

på världens fem hav. 

Nu bryter vågorna 

som vågorna har brutit 

in över vågor. 

Så omfamnar 

vågorna stranden 

landet 

allt det 

som läggs 

till ovanpå 

allt.” 

Fadern som sjöman är en välkänd figur i färöisk litteratur. På samma sätt är motivet med de anhöriga som står kvar på stranden och spejar ut mot havet så klassisk i färöisk litteratur och konst att det har blivit en kliché. Figuren och motivet är naturligtvis förankrade i det tragiska öde som historiskt har drabbat många sjömän, men i Simonsens verk finns det inget som tyder på att diktarjagets far har dött till sjöss. Han är bara död. Diktarjaget har överlevt sin far, och man förnimmer ett slags sorgsen triumf i detta enkla konstaterande. Sonen överlevde sin far. Barnet sin förälder. Det är som sig bör. Men det är i denna detalj som sammanhanget mellan fadern och havet i diktsamlingen bryter med färöisk tradition. Det är inget heroiskt eller sentimentalt över faderns död. Den beskrivs knappt. Hans liv beskrivs i stort sett inte heller. Därför läses dikterna med en överrumplande lätthet. 

 
Havet ger, och havet tar, sägs det ofta med en slags lakonisk fatalism, men i dessa dikter är havets generositet och glupskhet varken lakonisk eller fatal, det är snarare en suverän auktoritet, livgivande och inspirerande och fullt av insikt.  

En komplex tidsmässig förståelse löper genom dikterna och låter dem konsekvent oscillera mellan det lineära och det cykliska, mellan livet och döden, blodet och havet, mellan biologi och filosofi. Dikterna är ofta avtagande, helt konkret i linjernas längd och rytm och klang. Vid av varje dikt uppstår ett slags ackumulation av ekon, som paradoxalt nog inte utmynnar i en rungande tystnad, utan snarare samlas i en insiktsfull klang. Så läses dikterna och så vänds sidorna, ljudligt och rytmiskt, fortlöpande och cykliskt.  
 

“Vi är människor, 

men liknar andra levande 

utan mänskliga kroppar. 
 

Vi är människor 

medan det vissna gräset 

vajar i vinden 

och vi bara gläds 

över att vara. 
 

Vi är människor 

som vaknar varje morgon 

med gamla minnen 

och tidigare drömmar 

medan vi dricker kaffe.” 

Kim Simonsen har varit aktiv i över 20 år och hans produktion sträcker sig över många litterära genrer och gängse akademiska och konstnärliga fält. Hans tidigare diktsamlingar, Hvat hjálpir einum menniskja at vakna ein morgun hesumegin hetta áratúsundið (2013) och Desemburmorgun (2015), har båda fått kritiskt erkännande. Men med Lívfrøðiliga samansetingin í einum dropa av havvatni minnir um blóðið í mínum æðrum når Kim Simonsen sin lyriska höjdpunkt hittills.  

Med denna samling har han lyckats skapa ett verk och ett språk om sorg och sorgliga far-son relationer, som överskrider det familjära och privata, och aldrig blir vare sig bittert eller sentimentalt. Det är ett starkt ekopoetiskt verk, som låter läsaren följa diktaren på hans stillsamt existentiella färd. Kim Simonsens Lívfrøðiliga samansetingin í einum dropa av havvatni minnir um blóðið í mínum æðrum är en konsekvent, klok, poetisk och imponerande bra diktsamling.