Ragnhildur Hólmgeirsdóttir
I ungdomsboken Koparborgin (”Kopparstaden”, inte översatt till svenska) (2016), som utspelar sig på 1500-talet, berättade Ragnhildur Hólmgeirsdóttir historien om en dödsmärkt stad som närmast ligger i ruiner på grund av pest och korruption. Stadens hopp är barnen, men även de präglas av konflikterna som har ägt rum. Koparborgin nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017. Villueyjar (”Förvildelsesöarna”, inte översatt till svenska) från 2019 är en självständig roman som utspelar sig i samma sagovärld, bara några århundraden senare. Villueyjar nominerades till Fjöruverðlaunin, Kvinnornas litteraturpris, 2020 och är nominerad till Reykjavik kommuns barnbokspris.
Villueyjar är en fantasyroman som handlar om Arilda, en flicka på 14 år från det nordeuropeiska kungadömet Eylönd (”Öländerna”) och hennes bror Maurice. Arilda är en blyg, men passionerad och intelligent flicka. De två syskonen är föräldralösa, men de härstammar från en urfattig adelssläkt och bor hos sin farfar på en herrgård. Varje höst skickas barnen till en ö där det bara finns en enda byggnad, deras internatskola. Varför finns det inga andra hus på ön? Varför är det förbjudet för barnen att gå ut på heden och varför blir alla tysta när någon nämner den försvunna Kopparstaden?
Uppe på heden gömmer sig något ohyggligt, något levande dött och posthumant, som är ute efter Arildas och Maurices liv. När deras farfar dör visar det sig att de två syskonen inte ärver någonting. När de onda makterna får grepp om Maurice och han blir inlagd på sjukhus, ser Arilda därför ingen annan utväg än att återvända till ön. Hon är ensam och utan en krona på fickan, och hon har ingen hon kan lita på. Hon flyr.
Arildas berättelse är samtidigt en berättelse om flyktingbarn som måste kämpa för sitt liv från dag till dag. All säkerhet är bara kortvarig. Det enda skydd Arilda hittar är bland en marginalgrupp, där hon får goda vänner. Men gruppen har sina egna problem att tampas med och även de är på flykt.
Arilda och Maurice är barn som inte själva är skyldiga till förföljelsen och tyranniet. Deras farligaste förföljare är levande döde, posthumana personer, som hatar för mycket för att kunna släppa de levandes värld. Vad var det som skedde med dem? Barnen har en speciell anknytning till det som de inte har en aning om, och de hamnar mitt i en konflikt som de inte förstår, eftersom förtigande omger det historiska brott, det folkmord, som fortfarande är tabubelagt. När Arilda inser detta, beslutar hon sig för att avbryta flykten och se hatet i ögonen.
Ragnhildur Hólmgeirsdóttir är utbildad historiker och har varit mycket engagerad i den diskriminering som förtigs i denna berättelse. Världshistorien är full av lögner och förbrytelser som de segrande herrarna inte vill att ska komma fram. Uppror kan därför aldrig bara sluta på ett sätt.