Yahya Hassan

Yahya Hassan
Fotograf
Martin Hansen
Yahya Hassan: YAHYA HASSAN 2. Dikter, Gyldendal, 2019. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Motivering:

När Yahya Hassan debuterade 2013 med diktsamlingen YAHYA HASSAN var det med ett brak som hördes långt utanför Danmarks gränser. Den unga ”statslösa palestiniern med danskt pass” (författarens presentation av sig själv på bokens omslag) talade med en genomträngande och vild poetisk stämma från ett utsatt ställe, därifrån det sällan talas: från en uppväxt i samhällets periferi, där våldet i alla dess nyanser – det systematiska, det tillfälliga, det personliga – är det normala. Den första boken visade att Yahya Hassan suveränt behärskar olika berättarpositioner och de röster som hör till dem. Och att han har ordet – poesin – i sin makt trots den maktlöshet som annars råder i de miljöer som befinner sig längst borta från de härskande klassernas idéer om vad det goda livet är och bör vara.

Och 6 år senare utkommer så uppföljaren YAHYA HASSAN 2, som fullkomligt bekräftar att Yahya Hassan är en enastående stark röst i den nordiska samtidspoesin. Dikterna är alltjämt självbiografiska, rättframma och skoningslösa – både inför läsarna och inför det jag som talar. Och de är alltjämt genomsyrade av den säregna muntliga rytmen som också var debutsamlingens styrande poetiska princip. Det känns helt enkelt nödvändigt att läsa dikterna högt: ”ER DU DIGTER SPØRGER MENIG BETJENT / DU ER KRIMINEL SIGER MENIG BETJENT”. Det finns hip-hop-liknande ordlekar: ”MIT MILJØ ER IKKE VOLDSPARAT / MEN VOLDSDESPERAT”. Det finns suveräna bilder: ”SÅ KOM AF VEJEN / OG LØB IKKE UD PÅ MARKERNE / DER MEJETÆRSKES FOR ØJEBLIKKET”. Och mitt i den alltomfattande våldsdesperationen kan en bubblande humor plötsligt sträcka sig fram som ett överskott mot läsaren: ”INGEN KENDER MIG BEDRE / END MIN EGEN POLITIKREDS”. Perspektivet i den nya boken är mer vidsträckt än i debutsamlingen. Texterna knyter samman det lokala våldet med det globala våldet. Det finns en direkt förbindelse mellan den lokalt upplevda diskrimineringen och rasismen och de faktiska geopolitiska förhållandena. Det är plötsligt inte långt från Århus till Gaza. YAHYA HASSAN 2 är inte en vanlig bok och den stryker inte sina läsare medhårs. Den är ett brinnande vittnesbörd. Dess röst kommer att höras. Och eftersom den talar poesins språk, kommer den också att bli hörd.