Annette Herzog, Katrine Clante (ill.) och Rasmus Bregnhøi (ill.)

Den osäkerhet, den förväntning och den förundran som hör ihop med att bli 14 år förmår denna serieroman skildra intensivt och trovärdigt – i en ton som spänner från depression till humor, från ensamma tankar till kloka dialoger och från famlande till handling.

I själva verket består boken av två böcker: Hjertestorm och Stormhjerte, som berättar om Violas respektive Storms förälskelse i varandra och därmed också om de kval som den orsakar, eftersom de är osäkra inför den spirande kärlekens kaos.

Katrine Clante och Rasmus Bregnhøi har illustrerat var sin historia. Deras bilder har mycket gemensamt, men markerar också en skillnad mellan de två ungas agerande i situationen, i och med att både linjer och färgval antyder (köns)skillnader. Katrine Clante är en aning rundare och mer poetisk i sin skildring av Viola, än Rasmus Bregnhøi är i skildringen av Storm. 

Annette Herzogs uppbyggnad av de två historierna, som möts mitt i boken, är ovanligt lyckad, eftersom hon – med ett trovärdigt språk, med oortodoxa genrebrott, med användning av litterära och filosofiska källor, med att tillsätta upplysande material och inte minst med ord från ett par livsvisa vuxna – förmår skapa ordning i det kaos, som följer på famlandet och letandet efter tecken typiskt för den förälskade 14-åringen, och den insikt i ungas kroppsliga och emotionella utveckling, som får dem att mogna och bli vuxna.

Den här boken är ett bidrag till att mognadsprocessen kan ske på ett sätt som ger den unga läsaren en styrka – inte minst om man också läser avsnittet om det andra könet.

Och den här boken kan vara ett bidrag till att de vuxna som omger de unga kan bli klokare på de unga och på hur man ger råd som har styrka.

Storm och hans pappa reparerar cyklar, och pappan ger följande råd: ”Försök vara modig. Det allra modigaste är att våga vara sig själv och strunta i vad andra tänker.”

Viola inleder ett samtal med sin mormor: ”Storm har kysst en annan tjej. En av de söta, som kan få alla killar. En sådan bli jag aldrig.” Och mormor svarar: ”Vad vill du med ALLA killar?”

Ungdomarna och vi vuxna blir klokare på livet och kärleken av att läsa de här två berättelserna. Och det är en härlig upplösning, när Viola och Storm på sida 65 kommer susande på cykel från var sin historia med ett brev till den andra

Kanske får de varandra? De har i varje fall fått läsarna!