Kristín Eiríksdóttir

Motivering: 

Fiktion är mer autentisk än sanningen 

Romanen presenterar fyra huvudpersoner med olika betydelser. Berättaren i den första historien är filmskaparen Villa, som talar som jag-person och intar således författarens synvinkel i början, trots att hon inte delar något med bokens egentliga författare. Villa berättar Dimitris eller Dimmis historia, för det mesta samtidigt med sin egen historia. Andra historier skrivs av en tredjeperson, som känner romanens personer och ofta för talet in på Dimitris/Dimmis historia, och Villas väninnas, Ninjas, historia, samt Jón Logis historia, som är far till Villas barn. 

Romanens fyra grundberättelser kopplas samman via Dimitri/Dimmi. Berättelsen används som ett verktyg eller redskap för att omväxlande skapa och dekonstruera en sanning. Livet har behandlat Dimitri/Dimmi hårt och läsaren får efterhand veta att hans brottsregister inte ser alltför bra ut. Både Jón Logi och Ninja är medvetna om det, medan Villa, som arbetar på en dokumentär om Dimitri/Dimmi, försöker bryta ner deras berättelser och skapa en alternativ version som är både snyggare och bättre – en berättelse som hon uppfattar som sann, men som andra inte finner trovärdig. Ninja arbetar med henne på projektet, och de kommer i konflikt på grund av det. Villa önskar att hennes fiktion ska vara autentisk. Så förstår hon sitt objekt, eftersom hon har en annan synvinkel än de andra. 

Villa och Dimitri/Dimmi möter varandra i tonåren, då de självfallet var annorlunda än de har blivit vid tidpunkten när berättelsen äger rum. Villa har en kille, som hon inte vill svika, men hon gör det till stor del ändå. På vissa sätt ser det ut som att hon med filmen vill försvara både sin egen och Dimitris/Dimmis barndom och barndomens oskuld. När berättelsen börjar har Dimitri/Dimmi blivit valfångare och hallick, och båda kämpar med ett missbruk, som har förändrat dem och fråntagit dem den personlighet som Villa en gång uppfattade som deras egen och ”autentisk” på sitt eget sätt. 

Romanen börjar med att Villa befinner sig på en filmkonferens i Sverige för att tala om sin film, och det uppstår en sammanstötning mellan fiktion och information, en sammanstötning som markerar början på romanen Tól (”Verktyg”, inte översatt till svenska). Det blir gradvis klart att alla huvudpersoners historier handlar om kampen att hålla deras liv i en lineär berättelse, som samhället kan gilla. Men denna lineära berättelse är inte mer ”autentisk” än Villas känslorelaterade berättelse, som Kristín Eiríksdóttir har sammansatt och förbundit med historierna om Jón Logi och Ninja. Varifrån härstammar idén om att livet ska vara logiskt och lineärt?  

Tól av Kristín Eiríksdóttir är en elegant sammanflätad berättelse, som dyker djupt ner i analyserna av de liv som utvecklar sig. Samtidigt utmanar romanen konventionella idéer om rätt tänkande, fiktion och yttrandefrihet. 

Romanen Tól utkom 2022 och nominerades till Fjöruverðlaunin-priset och det isländska litteraturpriset 2023.