Arnar Már Arngrímsson

Sölvi är 15 år gammal och plötsligt "föräldralös". Hans föräldrar har byggt ett alltför dyrt hus och slösar alltför mycket pengar. De grälar ofta, men har nu beslutat att ta de bäst avlönade arbetena de kan få över sommaren och reser åt var sitt håll.

Sölvi skickar de ut på landet, till hans farmor, en urgammal "häxa". För Sölvi är detta ett öde värre än döden, för han får ta varken sin telefon eller sin dator med sig, och de två apparaterna är nu en gång de enda vännerna han har, med undantag för Skygge, som är en lika stor förlorare som han själv.

Sölvi hatar skolan, hatar föräldrarna, hatar livet på landet och hatar klichéer. Den värsta klichén är att problembarn från staden mår bra av att komma ut på landet och arbeta. Det har Sölvi inte tänkt sig att ska ske. Han är mycket arg och verkar sönderriven, som en katt som har varit i slagsmål. Om föräldrarna tror att han ska mogna och bli förnuftigare genom att vara hos sin farmor ute på landet, ska han nog visa dem att det inte fungerar. Men det är tråkigt att bara ha tråkigt. Likaså är det svårt att motstå de goda människorna som finns omkring honom, och så småningom lugnar sig pojken, dock aldrig för väldigt långa stunder åt gången.

Sölvasaga unglings (”Noll koll”) ger en verkligt bra inblick i de stormar som rasar i känslolivet hos unga människor som behöver vägledning, men inte kan tåla den, som är besatta av sexuella impulser som ingen vill se eller höra, som är rädda för att bli övergivna och törstar efter erkänsla, men inte kan hitta den rätta vägen till någoting alls. Romanen är roligt skriven och humoristisk. Sölvi har en enorm skapande förmåga, men boken visar samtidigt hur svåra ungdomsåren kan vara och hur kort vägen kan vara till ödesdigra extrema uttryck.

Arnar Már Arngrímsson (f. 1972) är lärare i isländska vid gymnasiet i Akureyri.