Åse Ombustvedt & Marianne Gretteberg Engedal (ill.)

En far hånar, trakasserar och slår sin son. Inte bara en gång, utan gång på gång och dag efter dag. Hur upplever pojken det, och vilka konsekvenser får det?

Når er jeg gammel nok til å skyte faren min? (”När är jag gammal nog att skjuta min pappa?”, inte översatt till svenska) skildrar detta psykiska och fysiska våld. Det är inte traditionell socialrealism för författaren har lagt pennan i pojkens hand, som om det er dikter i en dagbok och på pojkens eget språk. På det sättet visar författaren sin solidariska hållning och det ger därtill dikterna en lyrisk prägel och leder till att vi upplever förnedringen inifrån.

Lästa i sitt sammanhang skapar dikterna en obehaglig historia om en hustyrann och hans son. De kännbara konsekvenserna kommer först till uttryck i resignerade samtal med pojkens mamma, i kommentarer från hans bror och i drömmen om ett annat liv. Vartefter blir konsekvenserna allt tydligare. Pojken drar sig undan från andra ungdomar. Han avvisar lärarnas omsorg. Han klarar inte av att koncentrera sig på skolan. Han slåss. Han skolkar. Han flackar omkring på gatorna om natten. Och han ser fram emot att bli gammal nog för att skjuta sin pappa.

Indirekt ser vi att också pappan är ett offer. På sin tid tog han efter sin våldsamma far. Nu har även pojken som skriver börjat likna sin pappa. Det kallas socialt arv. Denna smärtfyllda bok gör oss likväl lite klokare, och då finns det hopp om förändring.

Åse Ombustvedts dikter är enkla i sin form, men slående med sitt innehåll. Med korthuggna meningar och få ord lyckas hon berätta en viktig och smärtsam historia som lodar djupt.

Texten är illustrerad av Skinkeape som är pseudonym för Marianne Gretteberg Engedal. Hennes teckningar har en precis känslighet i sig och visar pojkens svåra liv växelvis inifrån och utifrån. Pojkens inre känsloliv tecknas med hårda, våldsamma och mörka klotterstreck. I kontrast står teckningarna av hans yttre situation, där strecken är sirliga och tunna, och där hans känslor först och främst blir synliga i en anspänd kropp och ett ångestfyllt och ensamt pojkansikte.

Åse Ombustvedt (f. 1963) är lärare och författare. Detta är hennes tredje bok.